- Det är häftigt med 3 D, det måste upplevas. Men det tråkiga är att vårt hantverk försvinner mer och mer, säger biografmaskinisten Peter Karlsson.
I orange boxar ligger de där, 3 D-filmerna Alice i underlandet, Avatar och Draktränaren. De kommer inte som filmrullar, utan på hårddisk och projiceras på en speciell silverduk som reflekterar 3D-effekterna rätt.
- Det är imponerande med 3 D, man måste uppleva det för att förstå. I en vinjett kom det kulor emot en så man satt och duckade. Det är häftigt, säger Peter Karlsson.
1,2 miljoner
Den nya, svarta, digitala projektorn var en rejäl investering och kostade Filmstaden 1,2 miljoner kronor. För Peter Karlsson innebar den en ny teknik att sätta sig in i, men han tycker att det är en barnlek jämfört med förr, när maskinisten skulle få snygga övergångar mellan olika projektorer.
- Det krävde ett hantverkskunnande, man fick inte missa ett klipp, då mådde man dåligt i flera veckor efteråt. I dag laddar man bara in hårddisken. Har man lite datakunskap klarar man sig.
Det traditionella yrket som biografmaskinist ser ut att försvinna. I dag sitter Peter Karlsson inte längre i maskinrummet hela kvällen. Jobbet har blivit mer varierat och han trivs med att ha mer kontakt med publiken.
- Fast en sak jag har tappat är att jag inte hinner läsa lika mycket, förr blev det kanske tre böcker i månaden. Rullen var cirka tjugo minuter, så man satte äggklockan och läste tills det var dags att byta.
Barnvagnar i kö
Vi träffar Peter Karlsson på förmiddagen, när han har dragit igång Förskolebion, Morgonbion och Barnvagnsbion som är relativt nya satsningar för att dra publik även dagtid.
Barnvagnarna står parkerade i en lång rad i Filmstadens största salong, döpt efter den gamla klassiska storbiografen Aveny som en gång låg på Drottninggatan.
Det var på Aveny Peter Karlsson började sin bana som biografmaskinist.
- Min morfar var vaktmästare på gamla Aveny, och någon tyckte att jag skulle bli maskinist. Jag var där ganska mycket och när jag var 16 år fick jag hoppa in och köra, säger Peter Karlsson och erkänner att han egentligen var något år för ung.
Favoritrullarna
I grunden finns naturligtvis ett intresse för både teknik och film. Till favoritrullarna hör Borta med vinden och Doktor Zjivago.
- På den tiden var det mer folk, och filmerna var 70 mm och hade skarpt, sexkanaligt ljud. Det var kvalitet då.
De flesta filmerna ligger faktiskt fortfarande på rulle och större biografer, som Filmstaden, har ett system som kallas för non-rewind. Det betyder att filmen, som kommer i olika akter, sätts ihop till en enda lång film och den behöver inte spolas tillbaka när den gått klart.
Projektorn som surrar framför oss är 22 år, lika gammal som biografen. Men alldeles intill sitter en dator på väggen, från den sköts reklamen som laddas ner från Norge.
- Förr fick vi starta reklamen, men nu sker det automatiskt därifrån. Folk här har svårt att förstå att vi inte kan göra något om det t ex är ljud och ingen bild. Vi kan bara prova att starta om datorn, resten måste supporten i Norge sköta.
- Det är dit man vill komma nu, att man även kör filmerna digitalt.
Ser ljust på framtiden
När reklamen är slut skickas en impuls så att filmen drar igång, och då krävs att maskinisten är med och ser till att
t ex bilden ligger rätt och skärpan är bra.
- På många håll, som i Frankrike, kör man redan digitalt. Där är biografmaskinistens jobb borta. Det är personal i kiosken som säljer biljetter och sedan trycker på knappen så filmen startar.
Hur ser du på biografens framtid?
- Besöken har ökat nu och jag tror biograferna har en framtid. Jag har ju varit med så länge att jag har sett när första videoapparaterna kom. Det var stort som attan, och då dök siffrorna för oss. Sedan kom nedladdningen. Men vi är tillbaka och har ökat igen.
- Biograferna kan ge andra upplevelser. Än så länge kommer inte folk åt 3 D-effekter hemma, det är för dyrt.
Går du själv på bio?
- Ja, men när jag går på bio åker jag hellre till Linköping eller Stockholm. Då är man mer fri. Där är det inga som känner igen en, här blir det alltid mycket pladder.