Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Flygvärdinnorna var värst – gav aldrig dricks

Jag kommer ihåg när jag fick min första lön, 1795 kronor.

Flygvärdinnorna (dock inte de här på bilden) var inga bra kunder på hotellet.

Flygvärdinnorna (dock inte de här på bilden) var inga bra kunder på hotellet.

Foto: Mostphotos

Norrköping2021-10-29 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För den hade jag slitit i flera veckor på hamburgerrestaurangen i gula syntetkläder och orange förkläde, genomsvettig jämt och med flottigt, pommefrittosande hår. Men ändå, känslan när jag gick till posten och löste ut pengarna var grym. De brände i fickan förstås och jag gick raka vägen och köpte en Adidasoverall i WCT-material, ljusblå och glansig.

Jag var inte direkt den sportiga typen, men det var det hetaste man kunde ha just då. Nästan hela lönen gick åt och redan samma kväll gick en bläckpenna sönder i min hand och lämnade en stor kladdig bläckplump på ena låret, en fläck som inte gick bort, och så var det med det.

Idag är det många ungdomar som har extrajobb hela året och ibland tar det lite för mycket av deras tid. Hör om några som jobbar inom hemtjänsten som kan bli uppringda på förmiddagen för att komma in efter skolan. Det hade man kanske inte räknat med men vill heller inte säga nej, för då går det till någon annan och man blir kanske inte kontaktad nästa gång. Och så klart vill man ha pengarna. Ytterligare en press i den redan tuffa gymnasietiden.

Året efter städade jag hotellrum hela sommaren. Då skulle jag börja på gymnasiet och fick fortsätta även på hösten och jobba vissa helger, men det stod inte och föll med mig, jag fick bestämma ganska mycket själv när jag ville jobba. Det var inte direkt kul, men jag tjänade lite pengar och arbetskamraterna var roliga. I mina ögon var de gamla tanter, men de hade varit med om en del och de drog den ena rövarhistorien efter den andra om vad folk haft för sig på rummen. 

Vissa rum var abonnerade för de flygvärdinnor som mellanlandade en natt och deras rum var nästan värst att städa. Det var kletigt smink på lakanen och handdukarna och utspillt puder och rouge i hela badrummet. Och ingen dricks gav de heller. 

Sen blev det kiosk ett par år med kontant lön i handen varannan vecka. Då hade jag lärt mig att hålla lite hårdare i pengarna och de var ett bra tillskott till studiebidraget under gymnasietiden. Den främsta lärdomen var kanske att man kan klara ganska tråkiga jobb om man har roliga arbetskamrater.

 Det viktiga är ju att man får chansen att jobba, få testa sig fram i olika yrken och våga säga ifrån om det blir för mycket, inte räknas som en ordinarie anställd, för då är det svårt att hinna med skolan. Och även om extrapengar alltid går åt, kanske de inte alltid behöver räcka till en WCT-overall.