Ofta sätter hon samman sina bilder i finstämda serier. Somliga bildsviter antyder berättelser och hålls samman av sitt innehåll. Andra harmonierar färg- och formmässigt.
- Ofta föder en bild nästa bild. Om man bara börjar, och kommer igång, blir det lätt en kedja av bilder, säger hon.
När vi träffar Caroline Färnström på galleriet intill Rådhuset håller hon hammaren
i högsta hugg för att få de sista verken på plats i bildserien "Övningar för huvudrollen".
- Det är roligt att hänga en utställning, man kan lyfta fram och döda. Även om några bilder har visats tidigare hänger de nu i helt nya grupper, berättar hon.
Som barn gick Caroline Färnström på Operans balettelevskola i Stockholm och den erfarenheten ger ett eko i hennes konstnärskap, där solodansande flickor är ett vanligt motiv.
Måleriet är naivistiskt, koncentrerat och lite anspråkslöst på pannå. Det småskaliga formatet har förresten sin enkla förklaring i att det är behändigt när hon väljer att måla hemma i bostaden.
Grafiken betraktar Caroline Färnström som sitt konstnärliga huvudspår och hon fick sin utbildning på Grafikskolan Forum i Malmö på 80-talet.
- Grafik är lite skönt, då gör man bilden i ett material och trycker ut den på papper. När den har gått genom pressen är det slut, men en målning kan man arbeta på så länge. Jag gillar också motståndet i materialet, om man till exempel etsar i plåt, men tycker samtidigt om att måleriet är så direkt.
Ett speciellt grepp i utställningen är att även plocka in en "fyndlåda" där bilder som inte fick plats i utställningen reas ut. Det kan ses som en kommentar till en konstmarknad, där konstnärers signatur blir till ett varumärke bland andra.
Eller som en underfundig problematisering av konstbegreppet - det som visas på galleri är konst, men gäller det även konsten
i fyndkartongen?