Fängelsegrinden öppnas och vi följer initiativtagare Olov Rasch innanför tjocka murar och väggar. Bakgrunden till satsningen är att Norrköpings Teaterkompani sökte en ny lokal för sin årliga teateruppsättning. När man fick tillgång till den gamla anstalten växte projektet Öppen port fram – med inte bara teater, utan också konst, föreläsningar och konserter på tema musik som befriande rum.
Först ut är konstutställningen Cell, med vernissage idag. Totalt medverkar tio konstnärer, däribland välkända namn som Cecilia Edefalk och Peter Johansson.
– De inbjudna har ett allvar i sig och kunde göra något på temat. Cellen ska inte användas som en konstsalong där man hänger ett par tavlor, utan man skulle vara förmögen att göra något utifrån cellen. Varje cell är som helhet och ett konstverk i sig, säger Olov Rasch.
Märkliga ljud hörs när vi närmar oss konstkorridoren. Lätena visar sig komma från ett videoverk i Peter Johanssons cell, där han byggt in snickarglädje och faluröda staket. Men de tre konstnärer som finns på plats och är klara med sina celler vid Folkbladets besök är Stefan Teleman, Elin Magnusson och Aldís Ellerstdóttir Hoff.
Elin Magnusson har vandrat runt i hela fängelset och dokumenterat klotter som hon sedan överfört till cell nummer 6. Bland det som klottrats väggarna finns många ”all cops are basterds”, ”fuck the police” och tecknade marijuanablad. Men på en vägg har någon skrivit: ”Håll huvudet högt kompis. Du är snart hemma igen.” Budskapet kan vara riktat till nästa olycksbroder som kommer till cellen. Kanske en påminnelse till sig själv.
– Det är mycket kommunikation, men också uttryck för frustration, rädsla, kärlek, längtan och hårdhet, berättar Elin Magnusson.
– För mig handlar det här om hur viktigt det är att få ha en röst, även i de absolut mest stängda utrymmen som finns. Att göra sin röst hörd är en rättighet som handlar om frihet och demokrati. Fast rättigheten att få utrycka sig håller på att kidnappas av strömningar som använder friheten till att hata istället.
Hur fick du idén?
– När jag kom hit första gången och gick runt i kanske fem timmar själv. Varje cell kommunicerade något, och vittnade om de människor som varit där.
Elin Magnusson kommer från Norrköping, men är numera bosatt i Stockholm. I hennes senaste utställning i Norrköping, på Verkstad Rum för konst, visades videoverket Act On Instinct. Det är en film där hon utklädd till rådjur ställer frågor kring moderskap och kvinnans identitet.
Konstnären Stefan Teleman ger handfasta instruktioner till besökaren: Ta med ficklampan, stäng dörren och sätt dig på en pall i cellen. I det slutna rummet har han byggt en camera obscura och i mörkret framträder upp-och-ner-vända bilder av yttervärlden på väggen.
– Det var så fint igår när man såg trädet som vaggade fram- och tillbaka i vinden. Då blev illusionen lite läskig, berättar han.
Instruktionerna avslutas med uppmaningen att sitta kvar så länge man kan. Men frånvaron av ljus gör den klaustrofobiska känslan plågsam. Inte blir det bättre när ficklampans sken visar bilder av ett seende öga som ger en krypande känsla av att vara iakttagen.
– Vi blir allt mer iakttagna, genom sociala medier och övervakningskameror på offentliga platser. Men på fängelset sker den ultimata formen av övervakning, säger Stefan Teleman.
Den tionde cellen kan vi inte kliva in i. Aldís Ellerstdóttir Hoffs videoverk täpper till ingången, och verket projiceras på ett material som påminner om något organiskt membran. Videoverket Irrational Economic Behaviour har tidigare visats på Stadsmuseet, men nu har det omarbetats och försetts med svensk textning. Då berättade konstnären att verket bland annat bottnar i en fascination för språkliga begrepp som "hårdhudad", "hudnära" och "inpå skinnet". I fängelsemiljön hamnar filmens beskrivningar av huden som organ – med dess funktion, hudtyper och hudfärger i en ny kontext och för tankarna till representation, kroppslighet och könsstereotyper.
– Man kan dra paralleller till hur fångar blir representerade i media. Särskilt i amerikanska filmer får ofta ett visst kön och en viss hudfärg spela rollen som skurk, säger Aldís Ellerstdóttir Hoff som i sitt konstnärskap gärna undersöker förstelnade normer, könsstereotyper, identitetsskapande och maktstrukturer.