För 13:e året i rad (imponerande) arrangerade Knickedick sin minifestival. Arrangemanget andas en tillbakalutad proffsighet där det mer känns som en mötesplats för musikintresserade än som en musikfestival.
För om vi ska vara riktigt ärliga så var samtalstonerna från publiken så hög emellanåt att man inte hörde artisternas mellansnack. Det är inte ok någonstans.
Kvällens första uppträdande kom från Språkintro Källarband och redan där ställde sig håret på mina armar. Att med sån känsla och inlevelse framföra låtar på ett helt nytt språk är vansinnigt imponerande och avslutningen med Håkan Hellströms Bara Dårar Rusar In är magiskt vacker.
Nästa artist upp var Simon Kuylenstierna som bjöd på välljudande popsmällare med den fantastiska singeln Taxfree som självklar höjdpunkt. Herr Kuylenstierna kan mycket väl vara något stort på spåren och jag är övertygad om att han går en väldigt ljus och framgångsrik karriär till mötes.
Maj Monet har jag sett några gånger tidigare då de gästat Den Svenska Björnstammen på scenen. Musiken är precis min kopp te, trallvänlig svängig popmusik med vackra elektroniska inslag. Som klippt och skuren för utomhusscener och varma sommarkvällar.
Kvällens avslutning bestod av ett coverband och några speciellt inbjudna gäster. Låter det afterski och finlandsfärja? Det hade det kunnat vara om inte coverbandet hette Augustifamiljen och gästerna var Ebbot Lundberg och Daniel Lemma.
Augustifamiljen, låter namnet bekant? Precis, det är de som står för musiken i På Spåret och slår publikrekord på Ullevi tillsammans med deras kompis Håkan. Så bandet besitter en hel del kompetens kan man säga.
Oavsett om bandet ger sig på The Pixies, Richard Ascroft eller Sam Cooke så är det med en känsla och en själ som är löjligt imponerande. De får till och med en rätt så trött Ebbot att vakna till liv (om än för en kort stund), nej som allra bäst blir det när Daniel Lemma gästar på scenen. Den pipan skämtar du inte bort hur som helst.
Den 13:e upplagan av Knickedicks minifestival blev ännu en gång en väldigt lyckad tillställning.
Redan nu ser jag fram mot den 14:e, hoppas bara att publiken har vett nog att sänka samtalstonen när artisterna pratar då. Det är väl ändå det minsta man kan begära?