Film
Kärlekens labyrinter
Cnema
Regi: Claire Denis
I rollerna: Juliette Binoche, Vincent Lindon, Grégoire Colin, Bulle Ogier, Issa Perica m fl
Betyg: 4
Claire Denis återvänder efter 2018 års "High Life" med en mer direkt historia. "Kärlekens labyrinter" centreras kring ett triangeldrama men försöker sig också på frågor om etnicitet, hudfärg och klass. På vissa sätt är det för mycket att klämma in i en enda film men på andra sätt fungerar bitarna i sammanhanget. Före detta fotbollsspelaren Lilian Thuram är exempelvis med i kort sekvens där han beskriver teorin han presenterar i sin bok "White Thinking". Ett sidospår som väcker frågor som vida sträcker sig bortom den inriktning och speltid filmen erbjuder.
Sara och Jean simmar och förlustar sig i havet när filmen inleds. Alla som sett något av Claire Denis vet att så enkelt kommer inte allt att sluta. Snart kommer detaljerna in i leken. Jean har ett barn från tidigare äktenskap som bor med hans mamma då han själv suttit i fängelse. Sara lämnade François för Jean men när hon ser sin före detta på motorcykel en dag tappar hon all stabilitet. Andningen blir tyngre, en form av oroligt flackande finns i hennes ögon och hon viskar hans namn om och om igen när hon är själv. Senare berättar hon för Jean att hon sett hans bästa vän François och att om man älskat någon kommer känslorna aldrig att försvinna helt. Här vet tittaren var vi är på väg. Snart kompliceras det hela ännu mer av att François vill att Jean arbetar för honom i hans agentur för rugbyspelare. Till en början sköter männen situationen genom att inte blanda privat sfär med arbetet. Men återigen kommer saker inte vara så enkla i en film av Denis.
"Kärlekens labyrinter" handlar inte egentligen om kärlek i sig utan förvecklingar i relationer. Kanske till och med livet. Denis resonerar och reflekterar. Genom sin historia funderar hon över å ena sidan och å andra sidan. Jean och Sara framställs med nyanser. De kan fela och såra men även offret är ibland skyldig till andra brister. Juliette Binoche och Vincent Lindon är skådespelare med tung erfarenhet vilket märks. Sara visar inte sitt rätta jag i alla lägen, på den nivå att man börjar fundera över vem hon egentligen är. Binoche bemästrar den dubbelheten superbt. Lindon å sin sida växlar i sinnestillstånd på ett utomordentligt trovärdigt sätt.