Leif Johnsson.
Leif Robert Johnsson till och med.
Jag vet: det slår inga gnistor men det är lite som med Susan Boyle.
Bakom den vilseledande fasaden döljer sig en personlig urkraft så glimrande, så briljant.
Här snackar vi om en skäggprydd tvåmetersman som rattar en 24-meter lång lastbil till vardags.
En snubbe som satt två knoddar till världen och vill frysa tiden när han får elda i sin självutnämnda bluestunna.
En före detta mittback som med äcklig känsla kunde smeka iväg bollen 35 meter på en fristående medspelares vrist.
En gitarrvirtuos på tre ackord som bara behöver kunna halva texten till "Keep On Rocking In The Free World" för att få taket att sprängas.
"Leifa" kort och gott.
Jag önskade att du hade träffat honom.
Ni som har gjort det vet vad jag snackar om (men kan fortsätta att läsa).
Den här snubben kan konsten att lämna avtryck och gör det utan att vara medveten om det.
Att träffa eller hänga med Leif är inte som att gå och köpa en liter mjölk.
Det är aldrig tråkigt. Det blir aldrig långrandigt. Aldrig inrutat.
Östgötskan som han slänger med hittar du i endast rökrutan utanför bingoklubben.
Den ljuva bitterheten och aldrig sviktande (själv)ironin får du dock leta jävligt noga och länge efter för att finna någon annanstans.
Leif Robert Johnsson har den skarpaste vardagsradar som existerat.
Ingen annan kan snappa upp det lilla, ur det gråa och ordinära och förvalta det till något underhållande.
Det kanske låter som vilken komiker som helst - men det här är så mycket mer.
Tro mig.
Jag hade aldrig uppskattat min bästa vän om det bara var för att han får mig att skratta.
Den här chaffisen stannade sitt monsteråk och räddade en hjälplös kattunge som irrade runt på motorvägen.
Han är så blödig att han en gång tjöt intensivt till en cover av Bed Of Roses - framförd av en Roger Pontare-kopia på en Finlandskryssning.
Det finns inga som helst problem att sänka guarden och visa känslor.
Det uppskattar jag nästan mest tror jag efter den totala avsaknaden av prestige.
I den här vänskapen har det och kommer det aldrig att tävlas - de harmlösa pokerturneringarna borträknade.
När familjen Johnsson Nordvall äntligen hittade sitt drömhus på landet handlade vårat första samtal om att det finns en gäststuga på tomten.
I somras fanns det planer på om jag skulle eftersända posten och flytta in.
Så långt gick det aldrig men det var mest till hänsyn till Michaela Johnsson Nordvall.
I alla fall från Leifs sida.
Jag väntar bara på klartecken så drar jag.