En film om att våga livet - på hästryggen
Showryttaren Jean-Marc Imbert gör våghalsiga nummer i frihetsdressyr. Utan tyglar, rep och sadlar. - Jag kände genast att den här mannen måste jag göra en film om, berättar den östgötska filmaren Boel Zetterman. I kväll har "Hästprataren från Provence" världspremiär på Norrköpings filmfestival.
Stämningsfullt ur "Hästprataren från Provence".
Foto: Boel Zetterman
- Jag går nära rent bildmässigt, och jobbar med kameran på ett känslomässigt sätt. Jag vill förmedla en känsla, förklarar Boel Zetterman. Filmaren Boel Zetterman är bosatt i Valdemarsvik och hyser en stark kärlek för hästar. I den tidigare dokumentärfilmen Cirkushästen gör hon cirkushäst av en sårhanterlig nordsvensk travare. Det var genom en ridsportjournalist hon fick nys om Jean-Marc Imbert och hans unika arbetsmetoder som tydligt utgår från vilja, inte tvång. - Det speciella med honom är också att han inte bara ser raser eller dyra och fina hästar. Det viktiga är individkontakten. Och han gör ingen skillnad mellan olika levande varelser. Det är intressant - inte bara för hästintresserade, säger Boel Zetterman. Omöjligt blir möjligt
När Jean-Marc Imbert tar över en arena är det med livet som insats i krävande nummer med hög fart. Ryttaren blir till en trollkonstnär som gör det omöjliga möjligt. Och som artist får han aldrig slå sig till ro - numren måste ständigt förnyas. - Jag är alltid rädd och frågar mig, varför gör jag detta? Det är mycket känslor. Allt är väldigt motsägelsefullt, och det ger filmen en förståelse för, säger Jean-Marc. - Jag är van att det är "Jean-Superman" som visas och visste inte att mitt ansikte så tydligt visade den där rädslan jag kan känna innan ett framträdande. Jag trodde inte det syntes. Att visa denna mänskliga sida, reaktionerna inför svårigheterna, var också ett av målen för filmaren Boel Zetterman. - Däri ligger det svåra med dokumentärfilm: Att filma någon som kanske inte vill att du är där. Det gäller att balansera mellan att dröja kvar med kameran och visa respekt. Det blev totalt 4-5 resor ner till Provence och Boel filmade med det vackra landskapet som fond. Filmen berättar om både framträdanden och vardagslivet bortom rampljuset. - Genom filmen förstår man att bara en liten del av mitt liv går till att träna hästarna. Det handlar också om att sälja in sina nummer, kontorsjobb och pappersarbete, säger Jean-Marc. - I början kändes det konstigt att vandra runt med en filmare med stor kamera i släptåg. Folk tittade på oss när vi kom. Men man vänjer sig. - Du hade sånt tålamod med mig, berömmer Boel. För mig var det tacksamt att filma. Du är artist, van att visa dig och väldigt levande och naturlig framför kameran. Filmen är en samproduktion med SVT och görs med stöd av Svenska Filminstitutet. Den kommer i framtiden även att visas på TV. Dessutom väntar dvd-släpp och internationell lansering.
Så jobbar vi med nyheter