Det är hektiska dagar med signeringsturné och intervjuer. Nu lanserar Emelie Schepp sin spänningsroman Prio ett, den tredje i serien om åklagaren Jana Berzelius i Norrköping.
– Det är alltid nervöst. Man vet ju inte riktigt vad läsarna ska tycka. Ett helt års arbete ska nu presenteras för dem som betyder mest för mig, och det är ju läsarna, säger hon över en kopp kaffe på Vrinnevisjukhusets kafé.
Platsen är inte en slump. Ambulanssjukvården skildras i boken och Emelie Schepp sätter fingret på ett problemområde – de långa arbetspassen. Idén fick hon genom ett samtal med en vän som jobbar inom ambulanssjukvården.
– Jag fick veta att det inte är ovanligt att de jobbar tolv eller 24 timmar på raken utan ordentlig vila. Samtidigt ska de ut och rädda liv. Men vad händer om en person inte är i stånd att göra det?
Dagens samhälle och problemen omkring oss är utgångspunkten när Emelie Schepp skriver. När vi träffas har hon precis följt nyhetssändningarnas rapporter om oroligheterna i Klockaretorpet. Hon samlar ständigt idéer och uppslag.
– Telefonen är det nya anteckningsblocket. Jag skriver och fotar väldigt mycket. Det är ett tips till dem som vill skriva. När man tittar på bilderna kan man hitta detaljer som är avgörande för en berättelse.
– Min man är lite trött på mig, för jag kan sitta och anteckna även under en biofilm.
Emelie Schepp har nyligen flyttat ifrån Norrköping tillsammans med maken Henrik och sina två barn. Nu bor de i Motala, där hon själv är uppväxt.
– Det blir en del resor nu när böckerna är sålda till 29 länder. Det blev ohållbart för oss att bo i Norrköping, när vi inte hade något bra nätverk här. Istället för att få barnvakterna att flytta till oss så fick vi flytta till dem. I Motala bor mina föräldrar och min syster bor. Det underlättar.
Men du fortsätter väl att skriva om Norrköping?
– Ja, jag älskar Norrköping och kommer aldrig sluta låta folk bli mördade här, även om jag gör en liten avstickare till Motala, säger hon med ett skratt.
– Norrköping är en fantastisk deckarstad. Det händer mycket, både bra och dåligt. Man hittar allt här!
Böckerna om Jana Berzelius är en serie, men fungerar också som fristående spänningsromaner. Effektivt redogör Emelie Schepp för vad vi behöver veta för att förstå bakgrunden.
– Det är svårt att återberätta, utan att säga för mycket. Jag vill ändå få läsarna som plockar upp Prio ett att läsa Märkta för livet. Men som läsare vinner man på att läsa dem i ordning. I den första boken får både läsaren och hon själv svar på frågor om hennes mörka bakgrund.
Samtidigt har hon försökt att fördjupa karaktärerna och deras relationer till varandra.
- Många läsare vill ha en fördjupning och är nyfikna på vilka de egentligen är. Jag tycker särskilt om dynamiken mellan Jana och polisinspektör Mia, som är två ytterligheter. Det är också ett sätt att ta upp det tabubelagda ämnet avundsjuka. Vi pratar sällan om den, och särskilt inte avundsjuka kvinnor emellan.
- Sedan har vi kollegan Per Åström, som tycker om Jana som hon är, trots att hon är både avvisande och kall emot honom. Jag tycker om Per för han är så snäll.
Hur många böcker serien kommer att omfatta återstår att se.
– Jag har en lång röd tråd, och med det menar jag att jag har en bild av vart jag vill att Jana ska ta vägen. Men om det blir fem, åtta eller femton böcker låter jag vara osagt. Jag måste lyssna på läsarna och vara lyhörd för marknaden. Men vill ändå ha ett tydligt mål för sig själv.
Hur trivs du i författarrollen?
– Jag älskar mitt liv just nu. Jag får göra så många olika delar som gör mig glad. Jag får ägna mig åt det jag verkligen älskar, att skriva, och får också vara social, träffa mina läsare och vara med på evenemang och föreläsningar.