Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Doverstorparn" - helt unik

Sveriges siste store bondepolitiker. En idealisk riksdagsman med politik som livsluft. Så beskrivs han, högerpolitikern Martin Skoglund från Doverstorp. Gunnar Henrikson har skrivit en biografi om högermannen från Risinge som vägrade att bli partiledare.

Journalisten och författaren Gunnar Henrikson i Norrköping har skrivit en biografi om högerpolitikern Martin Skoglund, även            kallad Doverstorparn (infälld).

Journalisten och författaren Gunnar Henrikson i Norrköping har skrivit en biografi om högerpolitikern Martin Skoglund, även kallad Doverstorparn (infälld).

Foto: Forsby Jan

NORRKÖPING2010-03-10 03:00
På omslagsbilden från ett gammalt "kändisreportage" håller en glad Martin Skoglund ett föl i ett stadigt grepp. Han kallades "Doverstorparn" och beskrivs av Gunnar Henrikson som urbilden för den östgötske odalmannen. En pålitlig, rejäl och varm person, med stark förankring i den egna hembygden.Men i sin politiska karriär var Martin Skoglund aktiv på fler områden än jordbruksfrågor. Han engagerade sig i landsbygdsfrågor i vid bemärkelse.- Där kom andra aspekter av politiken in, inte minst socialpolitiken, säger Gunnar Henrikson.- Bland annat åkte Martin Skoglund runt i landet för att undersöka statarnas bostadssituation. Det var miserabla förhållanden, inte minst på storgods i Skåne, där kom det sociala ansvarstagandet in.Martin Skoglund föddes i Risinge socken 1892 och övertog som ung släktgården på höjden ovanför sjön Dovern. Det var för honom självklart att föra släkttraditionen vidare, men han ställde även upp för sin bygd och engagerade sig i den lokala politiken.Talman
Det var en politiker med mångårig erfarenhet som efter högerns framgångar i "kosackvalet" 1928 valdes in i riksdagens andra kammare.- Vi brukar säga att vår egen tid är väldigt omvälvande. Men tittar man bakåt kan man se att det var minst lika mycket i slutet på 20-talet och början av 30-talet. Det var en förfärlig tid med depression, arbetslöshet som steg till 200 000, Ådalskravallerna och Kreugerkraschen. Tidens politiker hade mycket att bita i, konstaterar Gunnar Henrikson.I drygt tre decennier var Martin Skoglund verksam i rikdagen, där han bland annat blev talman för andra kammaren och ordförande i det tunga statsutskottet. Dessutom var han tidningsman på hemmaplan och under ett tiotal år styrelseordförande för Norrköpings Tidningar.Gunnar Henrikson är tidigare chefredaktör på Norrköpings Tidningar och har en mängd böcker bakom sig. Han kände Skoglund och minns när tidningen 1956 köpte Östergötlands Dagblad som visade sig gå med förlust. Själv satt Gunnar i utredningskommittén som representerade NT.- Då och då fick man följa Martin till Centralstationen och bära väskan. Martin var fåordig av sig och sa inte mycket längs Drottninggatan. Men när jag hystat upp väskan på tåget sa han: "Ja, nu får vi allt hjälpes åt". Det var hans innersta tanke. Och den behövdes naturligtvis även i politiken.Idén att skriva om "Doverstorparn" föddes i ett samtal med Per Unckel som kommer från Skoglunds hemtrakter. Vid presentationen av boken i riksdagsbiblioteket i förra veckan konstaterades också att boken fyller en lucka i raden av verk över framstående svenska politiker.Tagit fem år
Omkring fem år har arbetet med boken tagit. Gunnar Henrikson har genomfört ett omfattande researcharbete bland annat på Riksarkivet, där Martin Skoglunds efterlämnade papper finns samlade.Skoglund skrev inte dagbok, men var däremot en flitig brevskrivare som ibland flera gånger i veckan rapporterade om det politiska arbetet hem till sin hustru Elsa.Boken har titeln "Partiledare? Nej tack!", vilket syftar på att Martin Skoglund vid två tillfällen avböjde att bli ledare för Högerpartiet. Första tillfället, 1944, föreslog en stark grupp inom partiet att Skoglund skulle efterträda Gösta Bagge. Andra gången var 1950, då han erbjöds bli partiledare efter Fritjof Domö.- Den unge politikern Jarl Hjalmarsson försökte förgäves övertyga Skoglund. De satt en hel natt på Doverstorp, men han lyckades inte få honom att överta partiledarskapet. Hjalmarsson säger att det var Martin Skoglunds bundenhet till jordbruket och den egna gården som fick honom att tacka nej.- Han ansåg att riksdagen var ett friare forum, där han kunde se frågorna på ett öppnare sätt än som partiledare. I boken beskrivs Martin Skoglund återkommande som en idealpolitiker och till hans styrkor nämns den utvecklade förmågan till samarbete.- Framför allt var han en kompromissvillig och förhandlingsbar. Han företrädde inga absoluta ståndpunkter, utan ville alltid förhandla med sin samtalspartner och resonera om saker. Han var flexibel. Han var inte någon slav under partiorganisationen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!