Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Dödlig dresscode på 1700-talet

Om moucharnas språk, färgernas sociala kodex och hattarnas pondus. I 1700-talskläder underhöll föreningen Gustavianerna publiken på Löfstad slott och visade hur man kunde få lida pin för att vara fin. Genom att stryka gift på huden, eller få ett dödsstraff för en dålig färgmatchning.

Borgaren Gösta Sandell föreläste skamligt nog helt utan hatt. Adelskvinnan Jacqueline Gaborn var klädd för en sommarpromenad, men motarbetades av vädermakterna vid ett regnigt Löfstad slott.

Borgaren Gösta Sandell föreläste skamligt nog helt utan hatt. Adelskvinnan Jacqueline Gaborn var klädd för en sommarpromenad, men motarbetades av vädermakterna vid ett regnigt Löfstad slott.

Foto: Andreas Skogh

NORRKÖPING2008-07-21 03:00
Martin Johansson
Det var inte lätt att få tag i kläder på 1700-talet. På grund av skråorganisationernas stränga regler kunde inte en skräddare tillverka ett plagg om han inte hade en beställning. Kunderna fick köpa tyg, ta kroppsmått och beställa från skräddaren. Detta var förstås om man tillhörde en högre samhällsklass. Det fattiga folket fick köpa andrahandsförsäljningen. Förutsatt att det hade rätt färg. - En vanlig stad var grå, brun och svart. Alla skulle klä sig efter sin samhällstillhörighet, och det fanns stränga straff för den som bröt reglerna. Om en vanlig människa bar en sidenrock kunde han och hans skräddare få livstids fängelse för det. Livstids fängelse som då innebar en säker död. Man skulle veta sin plats, säger Gösta Sandell, för dagen klädd i hatt och en stor röd dräkt. Enorma höfter
Adelsdamen Jacqueline Gaborn står med en rak hållning i gästabudssalen på Löfstad slott. Hon visar upp de kläder hon normalt sett har på en enkel sommarpromenad. En stor polkarandig klänning går ut på sidorna över två enorma höfter. Förklaringen stavas Porsohr, två stora, förstärkta fickor som hängde på damernas höfter och var en del av tidens skönhetsideal. Där förvarade man kanske en bok, en näsduk eller något annat som var bra att ha med sig. - Korsetten var väldigt viktigt på 1700-talet. Den snörde åt midjan så att damerna skulle få en vacker hållning, säger Jacqueline Gaborn. Hon tar av sig plagg efter plagg i en anständig striptease och visar upp underkjol, knästrumpor och underbyxor. Lager av lager av plagg för att skydda den fina dräkten mot kroppens vätskor. På 1700-talet var det på modet att hålla sig ren. Bleka nunor
Även ansiktsvården, eller kanske ansiktsmisshandlingen var viktig. Damerna skulle vara bleka. De skydde solen som pesten, och använde sig av giftiga pastor och puder för att framhäva sin vita hy. En hy som sedan skulle fullbordas av en liten svart skönhetsfläck, en mouch. - Mouchen tillverkades i tunt skinn och limmades på huden. Den talade ett eget språk. Hade man exempelvis en mouch på barmen så var det ett sätt att markera att man var intresserad av mer än att bara dansa, säger Jacqueline Gaborn. Även om det på 1700-talet fanns sminkade män, så kallade "Sprätthögar", var männens klädsel inte lika avancerad. Det viktigaste var att man hade en bra hatt. - Hade man ingen hatt på sig kunde man bli tagen för tjuv. Det togs för givet att den som sprang utan hatt var tjuv. Hatten var viktig och togs bara av i kyrkan. Vid intimare sällskap kunde man eventuellt ha nattmössa, säger Gösta Sandell.
Mouchen användes för att dölja ärr och utslag, men även som socialt spel. Budskapet till allmänheten varierade beroende på var på kroppen adelsdamerna placerade sin mouch. Här följer några varianter: I pannan: Jag är majestätisk. Vid näsan: Jag är uppkäftig. Vid ögat: Jag är lidelsefull. Vid munnen: Jag vill kyssas. Vid barmen: Jag vill mer än kyssas.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!