Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Det är en viktig historia"

Hon hade väl kanske tänkt sig att bli veterinär, fast egentligen spelade det ingen roll vad hon blev bara hon inte blev något som har med teatern att göra.  Så blev hon regissör och tycker att hon har världens roligaste jobb. Tereza Andersson har sina rötter djupt i teatermyllan.

Foto: Fotograf saknas!

NORRKÖPING2008-12-08 03:00
- Min pappa är från Polen och min mamma från Tjeckien, han är fotograf, hon är dramapedagog och min morfar Tjeckiens störste skådespelare, säger Tea när jag ber henne berätta lite om sin bakgrund. Och med de fakta är det såklart inte alls konstigt att Tea ändå hamnade inom teatern till slut. - Fast det var en slump. Jag läste naturvetenskaplig linje på gymnasiet, jobbade inom hemtjänsten och dubbade Snobbenfilmer. Dubbandet tyckte folk verkade väldigt kul, jag tyckte det vara bra att tjäna pengar och kunna köpa en cykel, säger Tea. Men så hade hon också den här kompisen som så gärna ville att de skulle gå en teaterlinje på en folkhögskola ihop och Tea gav med sig och de sökte. - Vi kom in båda två, men så hoppade kompisen av och jag tänkte att jag kan väl gå där ett tag medan jag funderar på vad jag egentligen vill göra, säger Tea. Lockades till USA
Efter att hon själv stått på scen i ett och ett halvt år, startat en fri teatergrupp hemma i Göteborg, så ledde det så småningom till att hon sökte Dramatiska Institutets regiutbildning. Fyra elever antas vartannat år. Tea kom in 1998. Första musikalen hon regisserade var "Secret garden" på New Yorks enda statliga teater. - Jag tänkte att om jag nu ändå ska regissera en musikal så är det lika bra att jag gör det i USA. Skulle det gå åt helvete så skulle i alla fall ingen här hemma läsa om det, säger Tea. Men det gick inte åt helvete. Det ledde till mer jobb med bland annat Unga Riks. - Det var en hård och omedelbar skola som var jävligt bra. Ungdomar är så direkta, är det något som inte fungerar eller är bra så får man veta det direkt, säger Tea. Det första hon gjorde på Östgötateatern var också slutproduktionen på Dramatiska Institutet, Disco Pigs 2001. Sedan dess har det blivit många produktioner på Östgötateatern. Senaste året Dissocialia och så nu Cabaret. - När jag tänkt på musikal har jag alltid tänkt att om jag ska göra någon så ska det vara Cabaret. Det är en viktig historia och det vill jag ha som utgångspunkt och så fascineras jag av den mänskliga naturen. Moralen som vi så lätt kastar åt sidan när vi ställs för svåra val, säger Tea. Cabaret innehåller heller inga färdiga svar och går därför enligt Tea att vrida och vända på gång på gång. Alla ska med
Att vara regissör är att få med alla på samma tåg - som går åt samma håll och har samma ändstation. - Det är det som är svårast, att få alla med på samma tåg och att känna delaktighet under tiden. Det gäller för mig att lyssna på alla förslag även om det är jag som står för ramarna. Skulle jag inte vara öppen för andras idéer kunde jag lika gärna sköta marionettdockor, säger Tea. Men det är hon inte det minsta intresserad av. - När olika människor med olika erfarenheter slår sig samman och jobbar åt samma håll blir det till något mycket större än vad vi är var för sig, säger Tea. Fram till premiärer tänker Tea på Cabaret nästan hela tiden och föreställningen formas in i det sista. - Det sista jag tänker på innan jag somnar och det första när jag vaknar är Cabaret, men så fort premiären är över släpper jag tankarna på just den uppsättningen. Då ska ju mitt jobb vara över, säger Tea. För att det inte ska bli för tomt börjar hon förbereda nästa produktion omlott med den pågående. Tereza som har ett långtidskontrakt med Östgötateatern har sedan hon började på DI levt ett veckopendlande liv. Hon åker hem till Göteborg varje helg. Detsamma gör hennes man. - Det är nog nödvändigt att verkligen göra det för relationens skull, att också kunna ligga i sin alldeles egna säng och läsa böcker en hel dag, säger Tea. Att överge Göteborg och västkusten för att skaffa sig ett permanent boende i Norrköping är inte aktuellt för Tea. - Det är något alldeles speciellt med det öppna karga Bohuslän, det är så mycket jag.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!