Årets föreställning "Delad glädje är dubbel glädje" eller "Köttbullar och teaterliv" är förlagd till en gård med röda stugor i mitten av 50-talet. Där lever köttbullsfabrikör Hugo Nyström som befinner sig i ekonomisk knipa. Rollen var från början var tänkt till en vän, men när han tvingades hoppa av - fick Stephan Grönroos hoppa in.
- För ett antal år sedan sa jag att jag inte skulle spela och regissera igen. Men jag hade inget annat val. Det hade inte blivit något annars.
- Mina kollegor har haft jätteroligt åt mig. Det är jag som har skrivit manus, men det är jag som släpper det sist av alla. Men som jag sa till dem: Jag har en annan uppgift - och det är att se till att det blir en bra föreställning. Att lära mig manus har kommit i andra hand.
Köttbullsfabrikörens dotter Lisbeth, spelad av Miina Almroth, vill förverkliga sig själv inom teater - något pappan inte vill höra talas om. Publiken förstår snart varför: Hustrun inte allts är död, utan lämnade familjen för att satsa på teaterlivet.
- Som av en händelse kommer ett teatersällskap till staden. Kanske kan folk lista ut efter tio minuter att det är modern som kommer och hur det hela slutar, men det är resan till dit som är grejen, berättar Stephan Grönroos.
Folkkära och välkända sånger som "That’s amore", "Que sera sera" och "Nordsjön" har fått nya texter som tillhör spelet. Ensemblen har i år förstärkts av yngre och skönsjungande förmågor från musikgymnasierna i Norrköping.
- De bidrar med energi och vi som är gamla i gården står för tyngden och rutinen, säger Stephan Grönroos.
Men det finns flera skäl till föryngringen:
- Det är svårt att förnya sig när man skriver folklustspel och det är jobbigt att känna att man hamnar för nära något annat som man redan spelat. Ett sätt är att hitta på nya karaktärer - det brukar vara mycket gubbar och gummor. Därför ville jag avsiktligt plocka in fler yngre i år.
Går det att förlägga folklustspel till nutid?
- Jo, jag tror nog att det ska vara möjligt och har börjat skriva på sådana. Men jag tror att nostalgin är en del av charmen. Kläderna och musiken tror jag är en viktig ingrediens, man vill ha det som det alltid varit. Jag har själv spelat många folklustspel med manus av Gideon Wahlberg eller Sigge Fischer. De ligger mig varmt om hjärtat.
Hur är det att spela folklustspel?
- Det måste vara kvickt och roligt, gärna med spring i dörrar... Senast igår pratade vi om att det inte får bli "häng", det funkar inte att stå och vänta. Säger jag en replik måste svaret komma snabbt. Men att spela folklustspel är tacksamt. Publiken vet vad den får, men det kräver också att vi lever upp till förväntningarna varje år.
Känns det bra inför premiären?
- För några dagar sedan var jag orolig att vi skulle få ihop det. Men igår kändes det som jag kunde gå till premiär och det är en underbar känsla. Vi levde upp till titeln "Delad glädje..." i ensemblen.