Idag är det vernissage på Konstforum för utställningen som pågår fram till den 2 november.
Dawid berättar att han började som gatufotograf 1968 och fotograferade omgivningen i svartvitt precis som många andra gjorde på den tiden. Han gick några år senare som elev hos Christer Strömholm.
– Men det var alldeles för konservativt och förutsägbart. Jag hade för vidlyftiga planer.
Hos Christer Strömholm var det snudd på förbjudet att använda objektiv med längre brännvidd än 35 mm.
– Man skulle vara nära, alldeles inpå den eller det man fotograferade, säger Dawid och visar bilder han tagit med ett kraftigt teleobjektiv för att bland annat få ett extremt kort skärpedjup.
Dawid ställer ut ett antal bilder där vanliga kölappar utgör motiv. Numrena på dessa är inte vilka som helst.
– Vissa tal återkommer jag till, säger han utan att vilja förklara sig närmare.
Anders Widoff berättar att han inte vill skriva någon på näsan med sin konst eller förklara för andra som om han skulle veta mer.
– Jag vill gestalta något som har en viss poäng och jag hoppas det talar till andra.
Han återkommer till dubbelhet, motsägelser och "både-och-et" som han kallar det. Ibland stryker han över något som han snabbt har skrivit ner. Sedan kan han lägga till något nytt nästa dag för att på så sätt rätta sig själv.
En av hans skulpturer föreställer ett bröd.
– När brödet är nybakat är det ju så jäkla gott, men sen när det har fått ligga ett tag, eller dagen efter är det inte lika gott längre. Så bedrägligt är det ju med mycket. Till och med kärleken kan ju vara så.