"De ska på något sätt blicka in i framtiden", säger Marika Troili om citaten hon sätter upp på väggen.
Marika Troili, 36, är uppvuxen i Norrköping, och bor och arbetar i dag i Stockholm. Hon är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan. Troili arbetar med installationer, text, performance, video och objekt.
Utställningen "Sista sidan" på galleri 7B har fått sitt namn av verket med samma namn: en vägg med hundra citat från sista sidan i icke-skönlitterära böcker. Det kan vara från böcker om politisk teori, filosofi eller sociologi.
Har du haft någon slags urvalsmetod, har de något gemensamt?
– De ska på något sätt blicka lite grann in i framtiden. Vissa säger någonting om hur vi kan förändra världen. Andra benämner problemen med systemet som vi befinner oss i just nu, säger Marika Troili.
Är det sådant som du funderar över, framtiden?
– Jag tycker att det är intressant. Det är många av de här böckerna som målar upp en ganska mörk bild av framtiden, och så på slutet måste de ändå ge någon typ av ljusning och hopp, säger Marika Troili.
Hon har en referenslista om någon är intresserad av vilka böcker hon använt sig av, men vill helst att besökarna ska läsa citaten utan att veta var de kommer ifrån.
Kuverten vi får hem, med räkningar, dagarna som går.
Längre in i lokalen har Troili satt ihop standardkuvert som hon fått räkningar i genom åren, med den uppsprättade sidan utåt, i en rundel. I formen liknar det ett filter man kan se i maskiner.
– Jag tänker att det är det cirkulära i dagarna som bara pågår, dagarna som går.
Marika Troili har jobbat extra som brevbärare och gjort en bok om Posten, om förändringarna, om en yrkesstolthet som försvinner, och om att berövas sin kunskap av omorganisationer och besparingsåtgärder, något hon ställde mot hur man uttryckte sig i företagets pressreleaser.
– Jag är intresserad av den här diskrepansen, skillnaden, mellan det som texten uttrycker och verkligheten. Hur man som i Postens fall får det att låta odramatiskt, fast det utövar ganska mycket våld mot människor.
Blommor som ändå fanns vid ån i Sundbyberg, där man ännu inte byggt.
Hon berättar också om Sundbybergs framtidsplan där en å, som man skulle bygga nya hus vid, beskrivs i vackra ordalag, fast den tidigare varit ett av de mest förorenade vattendragen.
Troili har också gjort frottage, där hon lagt papper över stubbar och fångat årsringarna med blyerts. En dokumentation av trädets liv, men också av avverkningen: man ser spåren, räta linjer som skär över de organiska formerna, ett våld som människan utövar mot naturen.