Äntligen i mål. Efter ett tredagars maratonlopp som kantats av både psykiska och fysiska motgångar är det så dags att summera Bråvallafestivalen 2016. Hyllas de som hyllas bör och ris till de som förtjänar det. Hur skoj och fantastiskt bra man än har haft det så går det inte att blunda för att ett gäng killar kom till festivalen övertaggade och glada men åkte hem som våldtäktsmän. Det ska bara inte få hända! Hur i helvete tänker man när man omringar en tjej på en konsert och tafsar på henne, kladdar på hennes kropp?
Hur känner man sig dagen efter när polaren berättat att man halat fram snorren och onanerat till Tenacious D? Är det läge att dra ner på drickandet då kanske? Sprit in, förstånd ut.
Men det var inte bara jämmer och elände på årets Bråvalla. Det var inte bara regn och mörka moln. Det fanns stunder som var vansinnigt vackra och som jag kommer bära med mig. Att sitta i gräset under klarblå himmel med solen i ryggen och lyssna (verkligen lyssna) på bra musik. Det fanns en del såna stunder. Festivalande i sin finaste form.
Bråvallafestivalen börjar idag arbetet med sin femte festival, jag hoppas man inte slår sig för bröstet och känner sig nöjda. Jag känner att det krävs en hel del förändringar för att festivalen ska kunna växa sig ännu starkare, göra sig ett ännu större namn.
Vi kan börja med tivolidelen. Skrota den tack. Åkattraktioner hör hemma på nöjesparker, inte på musikfestivaler.
Kontantfri festival? Perfekt, men se då till att det finns fler ställen där man kan ladda på sitt armband. Att stå i kö en timme skapar bara onödig irritation. Chokladhjul? Behöver jag ens gå in på det?
Musikmässigt så vågar jag nog säga att den här upplagan var den hitills sämsta. Flera av banden har besökt festivalen tidigare och det känns ju inte så fräscht. Det är inte direkt ett vinnande säljargument för någon som ska casha upp tvåtusen spänn för en tredagars-biljett, repriser står sig inte särskilt högt i kurs. Nej det är nog dags för festivalledningen att börja tänka om, att fräscha upp det unga varumärket lite. För hur många roliga och skojsiga arrangemang som finns på området så handlar det till syvende och sist om musiken. Musiken bestämmer hur mycket folk det ska komma. Jag vet, jag vet att det inte är lätt att locka band, jag vet att både pengar och politik styr vem som dyker upp på scenerna 2017. Men Bråvallafestivalen börjar närma sig ett vägskäl, vill man vara en musikfestival i världsklass eller vill man vara ett tredagarsjippo med lite musik?
Nästa år vet vi.