Boogie Leg vägrar fegspela
Bluestrion Boogie Leg vägrar fegspela. Hellre lite fel än fegt.- Enkelheten i bluesen ger utrymme för kraft i uttrycket. Blues är kroppen som pratar, säger sångaren och gitarristen Johan Wigge.Folkbladet har träffat två tredjedelar av den skivaktuella trion.
Boogie Leg är en bluestrio med sväng och känsla. På bilden syns två av dem: trummisen Stefan Wållberg och gitarristen och sångaren Johan Wigge. I morgon är det releasefest för skivan "Cut To The Bone" med tolkningar av bland annat BB King och Peter "Memphis slim" Chatman. FOTO: PONTUS EKLUND
Foto:
- Det är ingen idé att försöka låta som någon annan, säger Johan Wigge. Om vi har ett sound som är signifikativt för oss får andra säga, men vi försöker hitta ett.
Att det blev flera av BB Kings låtar på plattan är mest en slump, egentligen är en annan King, nämligen Freddie King husguden framför andra.
Det förklarade Johan Wigge och trummisen Stefan Wållberg när de igår kom upp på redaktionen för att över en kopp svart kaffe berätta om nya skivan. Den återstående delen i trion är basisten Anders Krusell, numera bosatt i Stockholm.
Ville inte överproducera
- Arbetet med plattan har varit en berg- och dalbana inombords, säger Stefan.
- Man hade sina ideal före skivinspelningen, men gick därifrån och undrade: "Vad tycker jag egentligen?", fortsätter han. Det finns så mycket möjligheter i en studio, och samtidigt vill man behålla allt så äkta som möjligt. När man producerar själv förstår man varför det finns producenter. Det är svårt att hålla distansen.
- Det är lätt hänt att överjobba. Men vi har nog fått fram vad vi är, det är äkta, säger Johan.
Skivan är mestadels inspelad i en studio mellan Norrtälje och Åkersberga. Den låg i ett hönshus vid en badsjö och den lantliga miljön stod i skarp kontrast till all teknik.
- Många band åker till Bahamas, och vi åkte till ett hönshus! Men principen är densamma, det är väldigt skönt att komma ifrån allt som distraherar. Det blir så mycket lättare att koncentrera sig, säger Stefan Wållberg.
Prisad trio
Boogie Leg har redan fått flera utmärkelser för sin musik, bland annat det allra första bluesstipendiet som delades ut av Great Jazz Club i Linköping i fjol. Men trion har inte spelat i närområdet särskilt ofta. I Norrköping har bandet endast gjort ett par bejublade kulturnattspelningar på Crescendo.
- Det har varit bra spelningar och det är härligt att möta en publik med både 70-åriga tanter som diggar och föräldrar som tar med sina barn, säger Stefan.
Blues är en bristvara i Sverige, hävdar de, och i Östergötland "har det varit öken". Men de glädjer sig åt att det numera finns en bluespub i Finspång.
Landsbygdsmusik
- De flesta bluesklubbar ligger faktiskt på landsbygden. Det är mer landsbygd än storstad med blues. Så har det varit från början, säger Stefan Wållberg.
Skivomslagets blå toner med en hattprydd man lutad över sin Gibsongitarr doftar 40-50-tal. Men Boogie Leg vägrar vara retro.
- Det är en trend att alla band ska låta femtiotal, använda brylcrème och spela in analogt, men det är inte vår grej. Vi har varken intresse eller kunskap för att vara ett rent retroband, säger Johan.
- Gör man det alltför slaviskt kan det vara hämmande, säger Stefan Wållberg. När de kör den stilen går det inte att göra en funkigare låt eller en svinglåt helt plötsligt
Samtidigt finns bluesrötterna ständigt med, i låtarna och citaten. Johan Wigge brukar citera stora bluesgitarrister, som alla hade sin egen stil.
- Bluesen bygger på att ta till sig mycket och göra om det till något personligt, säger Stefan.
Det är Johan som är bandets tidigaste bluesfantast och han drog med de andra. Johan föll först för intensiteten hos gitarristen Johnny Winter. I 20-årsåldern upp-täckte han Freddie King och Ronny Earl.
- Många skivor hittade jag begagnat i Göteborg på Bengans skivbutik. Där kostade en skiva på den tiden 33 kr och man fick 30 kr för en som man lämnade in till försäljning. Det var nog där jag hittade mina referenser, säger Johan.
- Det är en enkel musikform som borde tilltala de flesta, om den inte är tungsint, utan svänger. Men jag tror att det är mycket personlighet, vad man passar för, fortsätter han.
- Eftersom det är en enkel form, ofta bara tre ackord, sitter allt i ryggraden. Och det ger ett utrymme att skapa känsla och nyanser. Om det är en musikstil med mer komplicerad form, skulle jag bli fokuserad på det.
- Istället blir det mer kraft i uttrycket. Blues är kroppen som pratar. Det ska inte vara pretentiöst och det spelar inte så stor roll om man spelar fel. Men man får inte fegspela, säger Johan.
Skapa dynamik
Svänget i Boogie Legs musik gör att det spritter i kroppen och bandet spelar ofta på danstillställningar, men både Stefan och Johan föredrar att spela för en lyssnande publik.
- Man kan inte variera styrka och tempo på samma sätt när man spelar inför en dansande publik. Om det blir ett break undrar de inte vad som pågår, säger Stefan. Att spela för en lyssnande publik är en annan sak, man har lättare att skapa dynamik, att fånga fler nyanser.
Och Boogie Leg arbetar medvetet med att ställa toner mot tomrum i musiken.
- Pauserna är lika viktiga som tonerna. Men live har vi mer utrymme att använda det än på skiva, säger Stefan Wållberg. Det är mycket i vår musik som framkommer i samspel med publiken, på så sätt spelar vi utpräglad livemusik.
Så jobbar vi med nyheter