n Redan som ung var Karl Axel Pehrson intresserad av växter och djur. Tidigt blev han en ihärdig skalbaggesamlare och han har också skapat skalbaggeskulpturer, den ena märkligare än den andra. En del av dem kryper omkring i utställningen, bland annat en grönaktig förlaga till filmpriset Guldbaggen.
Under en rad år har Norrköpings Konstmuseum visat konst av gruppen 1947 års män, konkretisterna, till exempel Pierre Olofsson, Lennart Rodhe och Randi Fisher. 1947 ställde de ut tillsammans på Galleri Färg och Form i Stockholm. De arbetade abstrakt och hävdade att "inget var så verkligt som linjen, ytan och färgen".
I exempelvis temperamålningen "Svindlande avsatser" ser vi hur den unge Karl Axel Pehrson på konkretistens vis brottas med idéerna om det ogripbara rummet. Där uppstår ett intrikat växelspel mellan djup och yta. Bland de målningar som ställdes ut 1947 finns även utställningens "En smula orange".
Rena djungeln
Men utställningens fokus ligger inte på konkretisten Karl Axel Pehrson, utan på den passionerade naturmålaren. Besökaren möter rena djungeln av frodig grönska och en blomstrande rikedom av färger och former.
- Jag hoppas att utställningen ska locka de små. De kan få en spännande upptäcktsfärd i det här regnskogsaktiga landskapet, säger Kerstin Holmer, intendent på Konstmuseet.
På 70-talet fann Karl Axel Pehrson sitt paradis på Kanarieön La Palma, där han köpte hus och tillbringade två-tre månader varje vinter. Ön har ett vulkaniskt ursprung och den rika växtligheten står i kontrast till den svarta lavan.
Tidlöst
Karl Axel Pehrson ansluter sig till det klassiska landskapsmåleriet som komponerats i olika skikt - förgrund och fond.
- Det är intressant att han arbetar lite som 1600-talskonstnären Claude Lorrain. Blommorna är detaljrika och påminner om 1600-talsstilleben, medan bakgrunden är lätt abstraherad, säger Kerstin Holmer.
- Det är stilla, tyst och tidlöst, men nog är det några som prasslar fram i snåren, titta bara på Blånosgabilen. Karl Axel Pehrson hittar gärna på namn, som Negalsor - läser vi det baklänges får vi Roslagen, fortsätter hon.
Konstskribenten Per Bjurström resonerar kring tidlösheten i Karl Axel Pehrsons bildvärld. Den kan lika väl visa urtid som tiden då mänskligheten försvunnit. Men samtidigt kan olika tider samsas i samma bild: "förgrundens paradisiska fantasier ställs mot bakgrunder av ungdomens bergslagstjärn, drömmen om tidlösheten förmäler sig med minnet av det förgångna, lyckodrömmen. Nostalgi och utopi förenas."
Underfundigt
Målningarnas exakthet påminner om botanisk illustrationskonst på en torr skolplansch, men samtidigt är Karl Axel Pehrsons bildvärld artificiell, och inget annat än en fantasivärld.
På så sätt kan man dra paralleller till surrealismens drömda landskap, men man ser även en påtaglig likhet med "Tullaren" Henri Rousseaus fantasieggande och naiva djungelmiljöer.
Ibland har bilderna en underfundig ton, som när en fantasifigur bär konstnärens egna drag. Men ibland kan grundackordet vara mer skrämmande som i "Dödkallevindan" från 1988, där blommorna påminner om grimaserande dödskallar och träden formar sig likt ett hotande tecken på himmelen.
Utställningen visas till den 22 maj.