I sju års tid har Blanka Karlsson i Norrköping arbetat med sin nyutgivna bok ”Historisk fäktning som konst och vetenskap”. Boken redogör för fäktningens utveckling – och bland källmaterialet finns verk ur Finspongssamlingen, De Geersläktens magnifika boksamling som sedan 1913 finns på Norrköpings stadsbibliotek.
– Finspongssamlingen är en skattkista utan botten, säger hon förtjust.
Den kända samlingen rymmer omkring 35 000 verk, bland annat praktverk av historiska fäktmästare från 1600-talet som holländaren Girard Thibault och italienaren Salvatore Fabris – båda centralfigurer i fäktningens historia. Den senare var fäkthovmästare hos danske kungen Christian den IV som bekostade den rikt illustrerade originalupplagan, och därför skickade Blanka Karlsson boken till den danska drottningen. Dessutom har hon skickat ett exemplar vardera till den svenske kungen och den tjeckiske presidenten, som båda har skickat tackbrev tillbaka.
– Jag är en länk mellan tjeckisk och svensk kultur, och i alla mina böcker finns en länk mellan Sverige och Tjeckien, säger Blanka Karlsson.
Denna gång hittade hon länken i Livrustkammaren, i ett bibliotek tillhörande kapten Emil Fick, fäktmästare som tävlade i OS 1912, där en bok var dedicerad till en tjeckisk fäktare och styrde Blankas steg mot hennes tidigare hemstad Prag.
Den röda tråden i ”Historisk fäktning som konst och vetenskap” är fäktmästarna som formade fäktningen – hur man står och använder fötter och händer i fäktrörelserna.
– Mästarna avlöste varandra under historiens gång, och varje fäktmästare bidrog med någonting nytt. Men viktigt var också kunskaperna som fäktmästarna fick från föregående generationer, säger Blanka Karlsson.
– Det nya de bidrog med kunde till exempel vara en fransk hälsning med fyra steg, sådant hör till den eleganta fäktning som jag älskar, medan min fäktningspartner och son ”Richard af Norrköping” älskade den medeltida fäktningen.
Fäktningspartnern – ja. It takestwo to tango, som det heter, och detta gäller i högsta grad även fäktningen. Det var tack vare den yngste sonen Richard som det blev någon fäktning.
– Om han inte hade haft något intresse, då hade ingenting hänt. Stellan ville inte alls, säger hon och nickar mot maken Stellan som hon träffade i början av 70-talet och flyttade till Sverige med 1984.
Mellan 1996 och 2004 gav Blanka och Richard ett 20-tal historiska fäktningsuppvisningar under namnen Blanka Pragensis (latin för Blanka från Prag) och Richard af Norrköping.
– Jag fascineras av självbehärskningen och intellektets roll inom fäktningen. Det är inte bara tomt våld, utan rakryggat, värdigt en civiliserad människa. Man försöker överlista sin motståndare.
Hon kommer in på skillnaderna i tillvaron som forskare – och fäktare, mellan vetenskap och konstupplevelse.
– När man forskar är det sträng disciplin. Det är inga känslor. Bara källor och fakta, fakta, fakta. Men när vi fäktas då är jag i himlen. Det är en stark känslomässig upplevelse av ren lycka. Du ser inte dig själv i spegeln, men du vet vilken position du har. Jag står med korrekt hållning som Angelo gjorde redan på 1700-talet, utbrister hon saligt.
– När jag gör rörelserna är det en ren njutning. Jag kan inte beskriva det på annat sätt. Det är en njutning av elegans, på samma sätt som när man njuter när man dansar vals.
Hur väcktes ditt intresse?
– Redan som barn älskade jag sagor med prinsar och prinsessor. Arvet från barndomen var ett första steg, sedan läste jag i två år skådespeleri vid teaterfakulteten i Prag, och då hade vi fäktning på schemat. Då talar vi 1969-1971. Det var mitt första möte med fäktning.
Hur var den upplevelsen?
– Vi fick bara lära oss stegen under lång tid. Vi stod så här hela tiden, säger Blanka och visar hur de fick böja benen. Det tog på benen! Och kändes när man gick till spårvagnen efteråt. Men benarbete är en grundsten inom fäktningen. Det var därför vi fick sådan dressyr.
– Teaterfäktning är för effekt, men historisk fäktning ska vara korrekt, så som man verkligen fäktades förr, tillägger Blanka Karlsson med eftertryck.
Forskarens noggrannhet sitter ända ut i värjans spets.