De röd-gul-gröna jubileumsaffischerna av Ull Nerman ligger utspridda på Sverker Ydéns skrivbord på Stadsmuseet. Motivet med trafikljusen har sin förklaring:
– När polisen hade trafikdag på Parkskolan i Blacka fick barnen frågan: "Vad betyder färgerna rött, gult och grönt"? Svaret från klassen blev: "Rastafärgerna!", berättar Sverker Ydén.
Det säger något om hur levande och nära reggaemusiken är i brukssamhället.
Utställningstiteln "De tre stjärnorna över bruket" anspelar på de tre färgerna, men också på föreningens verksamhet som spänner över pedagogik, social samvaro och arrangera konserter. Men också konstarterna musik, teater och bild.
– Dessa tre treeningeheter är väldigt mycket Blacka Musik, konstaterar Sverker, en gång gitarrist i bandet NBF, Norsholms Befrielsefront.
Ett telefonsamtalTrettio år har gått sedan den ideella föreningen Blacka Musik startade – med ett telefonsamtal från Rikskonserter. På uppdrag av Norrköpings kommun sökte man efter projekt i de olika ytterområdena till Norrköpings 600 årsfirande.
– Vi hade ett år på oss att göra karnevalen och festivalen i maj 1984. Det första vi gjorde var att starta pedagogisk musikverksamhet med banden. Fritidsgården hade byggt ett musikrum, men hade ingen som kunde sköta det. Vi i band hade tid, kunskap och möjligheter.
De fem banden Kalle Baah, NBF, Under våren, Why Not och Just Därför tog över musikrummet. Det var fröet till Blacka Musik.
Suget bland barn och ungdomar att börja spela var stort. På bara en vecka kom tolv nya band, många av dem var "Kalle Baah-rebeller", som Sverker Ydén kallar dem.
– Blacka Musik är inte bara reggae, utan också pop och rock. Men reggaen har alltid varit speciell. Den är mer än musik. Vi som levde i ett tufft brukssamhälle med sociala problem kunde leva oss in i kolonialismen på Jamaica och reggaens texter om att söka sina rötter. Vi kände att reggaen beskrev något som låg oss nära.
Hur var pionjärandan?
– Helt sanslös. Jag får nästan svindel när jag tänker på det. Det första året jobbade vi nästan dygnet runt. Det var sanslöst roligt eftersom vi fick sånt enormt gensvar.
När Blacka Musik drog igång hade många musikskolor inträdesprov och krav på att börja med blockflöjt för att läsa sig musikens grunder. Men Blacka Musik följde mottot "alla kan spela".
– Det är grunden i vår pedagogik. Till oss kunde ett gäng komma som inte kunde spela, eller en som ville spela kunde hitta andra att spela med och börja från noll. Vi fick folk att börja spela ihop. Där är reggaen oslagbar, det är lätt att hitta låtar med en eller ett par ackord. På första repet fixar man att spela tillsammans.
Blacka Musik har fått kreativiteten att blomstra och kan räkna in drygt 200 band som passerat revy. Tidigt satsade föreningen på att uppmuntra tjejer att spela i band och en av rubrikerna i den kommande utställningen är "Blackabrudar".
– För att vara musikförening har vi haft ovanligt många frimodiga och kreativa tjejer. Många av banden som spelade på sent 80-tal återuppstår också med jämna mellanrum.
Hur ser framtiden ut för Blacka Musik?
– Den ser faktiskt väldigt bra ut. Som alla ideella föreningar går det upp och ner ibland, men det finns många aktiva band som är förebilder för de unga och vi har pedagogisk verksamhet.
Vad har föreningen betytt för bygden?
– Det har gett bygden en identitet. När jag växte upp sa man inte gärna att man var från Norsholm, Blacka eller Kimstad. Det var skämmigt, man sa Norrköping. Idag är folk stolta.