Bara Birro

I morgon träffas han på Kulturkammaren. Marcus Birro samtalar med skådespelaren Mikael Ericsson om sin senaste pjäs.
– Svarta vykort med undertexten en läkares försvarstal är en fortsättning på diktboken Svarta vykort. Det är ingen propagandapjäs mot läkarkåren, den är ett samtal, säger Marcus Birro.
För regin  står Gunilla Nyroos och föreställningen kommer att ha premiär på Teater Giljotin i Stockholm den 24 november. Därefter kommer den att spelas i Eskilstuna innan den kommer hit och till Kammaren den 4 december.
Pjäsen handlar om en läkare som plötsligt blir anhörig, som drabbas när hans fru blir sjuk.
Många frågor
Alla människor kommer att ha med sjukvården att göra. Exakt alla. Är svensk sjukvård fortfarande bäst i världen? Hur ser den egentligen ut? Finns det en kåranda inom sjukvården? Hur ser hierarkierna ut? Hur gör vi för att få en värdigare, bättre och humanare vård?
Det är några av frågorna som samtalet rör sig kring.
Att Marcus själv har upplevt sjukvårdens avigsidor är ingen hemlighet. När hans Jonna väntade sitt första – och andra barn – hamnade han i situationer han inte hoppas någon ska behöva göra. Men om man nu ändå gör det så kan man kanske finna stöd i parets bloggar. Jonna som nu väntar deras tredje barn berättar öppenhjärtigt om sina dagar och nätter fyllda med hopp och förtvivlan.
Är det inte läskigt att vara så utlämnande som du och Jonna är, ni vet ju inte hur det kommer att gå den här gången heller?
– Jag tycker nog inte det. Jag är ju mindre ensam. Ni finns ju. Det är en tröst om det går illa och en extra glädje när det går bra. Fast det är klart att det känns lite konstigt om man åker hiss med grannen och han eller hon börjar prata om det som står i våra bloggar, säger Marcus.
Låga trösklar
Marcus berättar att han vill ha låga trösklar mellan skrivande och liv. Det bottnar också i en allmänt rådande känsla av att all sorg är ett nederlag. Och nederlag skyltar man inte med. Svaghet ska gömmas.
– Jag har nog alltid levt lika utlämnande, skillnaden nu är att jag har ett intressantare liv, säger Marcus.
Ett liv där barnen alltid är närvarande, även de ofödda.