Film
Forever
Filmstaden
Regi: Anders Hazelius
I rollerna: Flutra Cela, Judith Sigfridsson, Agnes Lindström Bolmgren, Mustapha Aarab m fl.
Betyg: 3.5
I stort är inte ”Forever” en särskilt unik film. Snarare följer den en mall för idrottsfilm som vi har sett tidigare. Däremot har regissören Anders Hazelius valt den ovanliga metoden att leta skådespelare bland riktiga fotbollsspelare. Istället för att lära professionella aktörer att spela fotboll har han istället valt att träna fotbollsspelare att agera. Ett drag som fungerar väldigt väl. Flutra Cela och Judith Sigfridsson är till vardags fotbollsspelare i ett av BK Häckens ungdomslag. De är 15 år gamla och imponerar stort i sina roller. Autenticiteten är maximal när flickorna tar sig an roller som tar stor del av speltiden. Som Cela själv kommenterat i en intervju ”jag är med i varje bild”. Cela gör en så imponerande insats i den tunga huvudrollen att jag tror hon är mycket äldre men där för att spela en tonåring. Även de små birollerna bärs skickligt av ett gäng ungdomar. Det är nästan så att det största proffset i sammanhanget, Agnes Lindström Bolmgren, är den som framstår minst naturlig.
De fotbollsrelaterade scenerna ser naturligtvis autentiska ut just på grund av valet av fotbollsspelare. Men även skildringen av tonåringar och tonårslivet är trovärdigt. Mila och Kia är bästa vänner som planerar att alltid följas åt. Fotboll är deras största passion. Deras förutsättningar gör dock att sporten betyder olika saker för dem. Mila som förlorat sin pappa som hon kommer ihåg från en fotbollsmatch är själsligen sammankopplad med sporten. I Sverige bor hon med sin ensamstående mamma som måste arbeta på obekväma tider för att få ihop ekonomin. Kia har en kärnfamilj som har tid och resurser att ge stöd. För henne är fotbollen en stor del av livet men hon lever inte med en känsla av att fotbollen är allt. Filmen inleds med drömsk bild av deras gemenskap men spänningen om var de är på väg individuellt kommer snart in i bilden. När de får en ny, tillfällig tränare i före detta proffset Lollo blir det mycket större allvar av leken.
För en film som lägger så mycket ansträngning i trovärdighet finns en del logiska detaljer som förvånande nog inte tas om hand. Det finns en del som inte är klockrent men det är lätt att ha överseende hos en film som har så mycket hjärta, värme och som försöker.