Helén Edling experimenterar med bioplast, egentillverkade organiska material som spänts upp inne i ringarna.
Helén Edling, 48, född och uppvuxen i Stockholm, tillbringade tonåren i Norrköping, bodde i Kvarsebo, gick på högstadiet i Krokek och sedan på Hagagymnasiet. Hennes väg till konstnär har varit krokig, den gick via en utbildning till mode- och textildesigner till konstskola i England vid 28 års ålder.
– Där råkade jag bli kvar i tolv år, berättar Helén Edling som mötte sin man där, också han konstnär.
När äldsta barnet var fyra år och skulle in i skolsystemet i England med skoluniform och allt valde familjen att bosätta sig i Sverige, i Norrtäljetrakten. När Edling nu för första gången ställer ut i Norrköping bor hon hos sina föräldrar som bor i Getå. Hon kan sakna det Norrköping som under hennes ungdomstid var lite ruffigare, säger hon.
På Konstforum har hon byggt upp en vacker och lekfull utställning, med skulpturer, experiment och organiska mönster och material. Det är en pågående process, säger Edling.
– De senaste åren har jag pysslat lite med, vid sidan av att jag bygger saker, att experimentera med bioplast och mögelodlingar, göra egna material, säger Helén Edling.
Mögelodlingar över miniskulpturer inne i glaskupor. Mögeltrådarna får ta över, ett sätt att se vad som händer när de får fritt spelrum.
Under små glaskupor växer möglet över miniskulpturer och i en stor trägren hänger cirklar där tunn bioplast spänts upp, ett material som Edling gör av stärkelse, vatten, glycerol och lite ättika. I det blandar hon i malt sjögräs, spirulinapulver, kaffe eller rödbetsjuice.
– Känn på dem, det blir nästan som hud. Och alla är olika. De blir så vackra i sig själva, lite genomskinliga, säger hon och visar resultatet.
Edling fascineras också av rhizomer, krypande rotstammar, som kan växa lite hur som helst och plötsligt sticka iväg åt något håll, som ingefära.
Konstruktioner i trä, smala träribbor, och papper. I bakgrunden collage.
Hon bygger också bräckliga strukturer i trä och papper. Hur de ska tolkas är fritt för betraktaren, inga verk har någon titel, men Edling berättar att hon alltid varit intresserad av teater, scenografi, strukturerna vi omger oss med. Här komprimerade till nästan en dockteater.
– Jag tänker att det är en scenografi utan manus. Vi får hitta på historien, säger hon.
Av en ren slump växte byggnadsställningar upp utanför Konstforum inför fasadrenovering samtidigt som Edling byggde upp sin utställning med höga konstruktioner.
Ett stort sotsvart verk i trä, som kan påminna om något bränt, eller kol, handlar för Edling om rumslighet, ett sätt att mäta rummet.
– Generellt omger vi oss med fyrkantiga lådor. Det är fint att få bryta upp de här raka vinklarna.
Utställningen visas från den 28 oktober till den 12 november.