Alla älskar Mamma

Det var fullsatt och intresserade besökare tvingades till och med vända i dörren när Karin Mamma Andersson - en av de i särklass mest uppmärksammade svenska konstnärerna just nu - gästade Konstmuseet för att berätta om sitt landskapsmåleri och sitt förhållande till Helmer Osslund. Naturligtvis med anledning av museets pågående utställningen om dem båda. Vid sidan av Carl Fredrik Hill var Helmer Osslund en av hennes husgudar. Och i Galleri 5 hänger nu en panoramamålning av Osslund från Nordingrå som hon hade en reproduktion av i sin ateljé. - Osslund hade en djärvhet, även om landskapet kan vara knallorange finns en trovärdighet i det. Mina landskapsmålningar är mer återhållna med gråblåa himlar. Men Karin Mamma Anderssons landskap förblev inte naturromantiskt orörda och folktomma som Osslunds, utan kom att befolkas av människor. Hennes måleri har en annan komplexitet och tycks bära på brännande berättelser. Psykologiska dramer
- Människor började ta över bildrummet och landskapen blev mer en kuliss. Jag blev mer intresserad av psykologiska dramer, berättar hon och visar bilder med titlar som "Men hur är det att leva med svettiga, svarta naglar i det eviga fifflandets atmosfär?". Titeln är lånad, berättar Karin Mamma Andersson. Hon plockar ofta titlar från författare, diktare och låttexter för att ge verket "en större poetisk klangbotten". Förhållandet till naturmåleriet har inte varit okomplicerat, emellanåt har det skavt en aning. Hon medger att hon ironiserar över nationalismen exempelvis i målningen "Grå dagar...", som fått sin betydligt längre titel efter en Frödingdikt. - Det finns ett själväckel i den. Jag har kommit att ingå i sammanhang där jag inte känner mig hemma. Mitt förhållande till nationalromantiken är komplicerat och alla har inte förstått min ironi, konstaterar hon. Länkas samman
I ett antal målningar länkar Karin Mamma Andersson ihop olika bilder av landskap till en och samma. Hon berättar att det bottnar i en fascination för landskapets skiftningar. - När man står och tittar ut över ett landskap behöver man bara vrida sig litet för att få en helt annan vy. Bara ett litet väderomslag kan göra enorm skillnad i ljusförhållanden. Växlande molnighet kan psyka vem som helst. Redan under Osslunds tid började människan bygga vattenkraftverk i de vilda forsar han målat. Med åren har industrisamhällets oåterkalleliga påverkan på miljön förändrat förutsättningarna även för landskapsmåleriet. - Vi är brutala mot naturen som är vår sista utpost. Ingen mår väl sämre än vi svenskar när det är algblomning eller vi inte kan köpa torsk. När jag målar landskap är utgångsläget ett annat med till exempel ett tunt ozonskikt som bränner sönder oss. Även grafik
Hon är mest känd för sitt måleri, men hon har även ägnat sig åt exempelvis grafik och i april öppnar en utställning med grafiska verk på Grafikens hus i Mariefred. Men hon är långtifrån färdig med landskapsmåleriet. - Jag har starka planer på att ta upp landskapsmåleriet. Det är en ventil att måla utomhus, litet som när en musiker övar skalor. Så kravlöst.

Information till våra läsare

Alla älskar Mamma