Sommarens hittills skönaste kväll tillbringade jag tillsammans med hundratalet andra personer vid Cederdalens friluftsteater i Norrköping. En kväll som gjord för folklustspel.
Det råder en retro- och nostalgitrend just nu. Varje ort med aktning har en loppis eller en veteranbilsutställning eller kanske båda delarna. Ett folklustspel har en given plats i den trenden. Likaväl som ett folklustspel av Gideon Wahlberg har en given plats i Norrköping.
Cederdalen som spelplats kändes mycket äkta. En autentisk gårdsmiljö utan kulisser och utan mikrofoner men med stockrosor vid förstutrappan, pelargoner i fönstren och en livs levande katt som kom spatserande under spelets gång.
Teatergruppen tog oss med till en tid då det fanns hembiträden, vedlår och benkläder. Till en tid då avlöningen betalades ut i kontanta pengar i avlöningskuvert. Men där fanns tydliga paralleller till idag. Arbetslöshet, spelskulder och en skurk som pressar andra på pengar för att nämna något.
Som i andra folklustspel fanns givetvis också besvarad och obesvarad kärlek med intriger och dragkamp om kvinnornas gunst och en i handlingen invävd deckarhistoria i bästa Sherlock Holmes-stil. Även det vardagliga slitet med tvätt och mattpiskning skildrades.
Sången nådde fram
Skådespelarprestationerna varierade och det mest genuina stod den enkla och anspråkslösa Sofi Dahlberg för. Vilken mor känner inte igen sig i hennes försök att rädda sin son undan fördärvet? Vivan och Vicke stod för det mest komiska, med en tydlighet i sitt sätt att uttrycka sig. Ludde kan också nämnas i det sammanhanget.
Konstapel Bergström hade en mimik och ett sätt att röra sig över scenen som bara det lockade till skratt. Han lyckades mycket skickligt, snabbt och kvickt gömma sig bland buskar och bakom husknutar för att komma fram i de precis rätta ögonblicken. Och jag imponerades av att sånginslagen, som framfördes utan mikrofon och förstärkning, gick fram till publiken så bra.
Publiken småskrattade mest hela tiden även om applåderna var lite tveksamma emellanåt. Vivans utbrott vid ett tillfälle drog både applåder och skratt och i Musikaliska gängets så kallade serenad var publiken helt med på noterna.
Kvinnans styrka
Slutklämmen blir att det är kvinnors styrka och list som reder ut situationen. Tant Alvina dyker upp och då löser sig både kärleks- och pengabekymren till allas belåtenhet.
Vivans och Sofis plikttrogenhet och list gör så att konstapel Bergström kan gripa skurken. I det ögonblicket stämmer inte Vivans förvrängda ordspråk Kvinnans list övergår ofta till oförstånd.