Det är så Annika Norlin, kvinnan bakom Hello Saferide introducerar en låt. Humor och glöd är Hello Saferide på scen. Lugna kvinnan från P3 lever och skuttar emotionellt över Flygelns scen. Adjö svala Annika, Hello Saferide.
Den fullsatta salen på Flygeln är på onsdagskvällen ockuperat av ett skärsnitt av publiken som lyssnar på just P3. Från tonåringar till medelålders sitter lätt tillbakalutade och klappar sina händer. De får valuta för pengarna, det är sagolikt, vackert, lättsamt, enkelt och djupt. Annika Norlin har ett sällsynt sätt att få kontakt med publiken som jag personligen sällan sett. Komplett okonstlat överför hon både genom musik och ord sitt inre. När hon berättar att publiken i Norrköping ’lindade in mig i bomull’ tidigare i karriären då tror vi på henne. Att se Hello Saferide live är på många sätt som att se sina kompisar uppe på scen. Kompisar som briljerar. Låtarna innehåller en ärlighet som skär genom inälvor och lemmar. De är plågsamt träffsäkra. Tillsammans med Norlins gester och minspel, något som inte framkommer på radio, känns det än mer innerligt. Till skillnad från många artister inom samma genre så låter hon bättre i en större lokal som Flygeln. Hon lyckas förminska och göra stämningen intim. Eller som hon säger ’om ni undrar varför vi går fram är det för att vi inte ser er’...hon illustrerar intimitet hela tiden, på ett väldigt behagligt sätt. På scen har Annika Norlin med sig en del ’kändisar’. Popsicle spökar med närvaron av Andreas Mattsson och Firefox AK spelar gitarr. Fansen kan säkert säga mycket om låtarna, men det är helheten som är bäst. Det besynnerliga är att det hade kunnat bli enformigt. Variationen i musiken är inte överväldigande. Men denna kvinnas charm och passionen räddar kvällen. Samma musik med annan sångare hade inte kunnat omfamna sin publik på samma sätt. Hon fängslar och erövrar oupphörligen och för det mesta längtar man till och med till mellansnacket. Det är svårt att tänka sig att hon en gång i tiden och ibland gör annat, som journalistik. För när hon står där och sjunger sina anekdoter, då är det så självklart, förtjusande och naturligt att hon känns skapad för det här. Två extra plus, Annika dricker vatten mellan låtarna (ja, inte vin, inte öl...) och hon berättade att hon skrev färdigt den allt igenom bedårande låten "Anna" i en källare i Norrköping.Adjö svala Annika, Hello Saferide!
Hello SaferideFlygelnFörband: Panther"För vissa av er kanske det här är en första träff, ni kanske är på er första dejt. Då kan ni tänka på att om många år kanske ni får barn och det barnet kanske blir nazist".
Foto: Robert Svensson
Så jobbar vi med nyheter