När stadsfullmäktige 1911–1912 fastställde gatunamnen i Söderstaden hämtades dessa genomgående från ”märkesmän i stadens historia”. Namngruppen användes ända fram till 1940-talet.
Reinerus Reineri Broocman (1677–1738) föddes i Livland där han var kyrkoherde och fältpredikant. Han flydde undan stora nordiska kriget och blev 1712 kyrkoherde i Tyska kyrkan i Norrköping. Han startade 1723 ett tryckeri som gjorde honom välbärgad. Broocman var även förläggare och ägde Himmelstalunds gård.
Jacob Ekbohm (1683–1758) var borgmästare i Norrköping 1717–1758. Ekbohm visade både mod och rådighet och gjorde sitt yttersta under de svåra åren efter rysshärjningarna 1719, berömde den sentida borgmästaren Sven Lutteman. Ekbohm har även gett namn åt kvarteret Eken där han bodde.
Petter Swartz (1726–1789) föddes i Värmland på bergsmansgården Svartsång efter vilken han tog namnet Swartz. Han flyttade till Norrköping 1751 och fick två år senare privilegier för snustillverkning vilket blev grunden för det långlivade familjeföretaget. Petter Swartz ivrade för undervisning av ungdomen och grundade Swartziska friskolan.
Johan Hinric Lidén (1741–1793) var professor i lärdomshistoria och skapade den första ansatsen till en svensk litteraturhistoria. Redan i 30-årsåldern blev han svårt sjuk, men var trots det medelpunkten i de litterära och lärda kretsarna i Norrköping. Lidén gav bland annat ut en än i dag oumbärlig förteckning över akademiska avhandlingar i Sverige.
Carl Bernhard Wadström (1746–1799) var bergsvetenskapsman, forskningsresande och filantrop. Han växte upp på herrgården Marieborg som byggts av hans far. År 1787 lämnade han Sverige för att delta i en av Gustav III bekostad Afrikaexpedition och återkom därefter inte till hemlandet. Han ägnade sitt liv åt att bekämpa slaveriet.
Hans Olof Sundelius (1764–1821) var vice komminister i S:t Olai församling och publicerade 1798 det stadshistoriska verket Norrköpings minne. I dödboken noterades att Sundelius även ”gagnade tusentals människor genom sina medicinska kunskaper, sin rådighet och oegennytta. På 12 års tid hade 31 732 sjuklingar hos honom erhållit läkemedel, hjälp och råd”.
Anders Alreik (1792–1865) var bondson från Bankekinds socken, gick trivialskola i Norrköping och studerade vid Uppsala universitet. Han arbetade på Lantmäterikontoret i Stockholm och köpte senare en rad större egendomar, bland dem Himmelstalund. Den från början fattige Alreik skapade en förmögenhet som han donerade till Gustavianska barnhuset i Norrköping och till födelsesocknen.
Per Lagergren (1797–1856) var borgmästare i Norrköping, riksdagsledamot och talman för borgarståndet. Han prisades som en ”dugande, fint bildad man med upphöjd karaktär och de ädlaste, gedigna tänkesätt”. Hans död väckte djup förstämning och Norrköpingsborna samlade ihop till en minnesfond som ännu delar ut bidrag.
Jacob von Leesen (1802–1876) föddes i Hamburg och kom till Norrköping för att arbeta som sockermästare vid sockerbruket Gripen. År 1836 köpte han bruket, men sålde det 1863 sedan den siste av hans söner dött. Genom en gåva 1865 möjliggjorde han stadens första vattenledningsnät. von Leesen och hustrun Ulrika Charlotta Stenhammar testamenterade även medel till olika sociala ändamål.
Carl Johan Nelin (1802–1880) var grosshandlare och gjorde betydande donationer till Norrköpings stad. I första hand gynnade han skolväsendet och i Norrköping finns i dag tre Nelin-stiftelser som delar ut premier till elever och bidrag till ekonomiskt behövande.
Per Fredrik Hertzman (1810–1884) var justitierådman i Norrköping 1842–1878. Sin största insats torde han ha gjort som stadshistoriker och hembygdsforskare, framför allt med Historisk-Statistisk beskrivning över Norrköpings stad från äldre till nuvarande tid från 1866. Han var även flitig medarbetare i Norrköpings Tidningar.
Henning Trozelli (1816–1877) övertog 1845 Holmens bruk efter sin far Lars Magnus Trozelli. Under Hennings tid introducerades klädestillverkningen och papperstillverkningen expanderade. Han dog ogift och testamenterade hela sin förmögenhet till Norrköpings stad.
Sven Christian Mobeck (1836–1904) var skeppsklarerare, konsuläragent för USA, konsul med mera. Under en tid skötte han skeppsklareringsfirman H Unér och drev lånerörelse. Genom sitt testamente 1894 lämnade han betydande belopp till allmännyttiga ändamål.