TWISTED SISTER
Betyg: 3/5
När ”I Believe In Rock n' Roll” övergår i ”We're Not Gonna Take It” strax efter midnatt natten mot söndagen. När det välbekanta trumkompet plötsligt ekar över nejden, då inträffar Skogsröjets förmodligen vackraste stund under den här upplagan.
Då är alla händer i luften och genuin glädje sprudlar över området samtidigt som allsången skallar. Samma allsång som sedan gör sitt bästa för att vända Rejmyre-skogen upp och ner till ”I Wanna Rock” senare under konserten.
Det är något visst med klassiker och nostalgi.
Därmed inte sagt att Twisted Sister anno 2013 bara är en trött nostalgishow som lever på gamla meriter. Det finns en anledning till att en hel hord unga festivalbesökare står sida vid sida med gamla stofiler som diggade när det begav sig på riktigt och Dee Snider är piggare än en genomsnittlig tonåring.
Det finns ingen hejd på energin som sprutar ur honom när han hoppar, diggar och skuttar omkring i spotlight-skenet sarkastiskt muttrande över att scenen är så liten. Klart imponerande av en 58-årig rock'n'roll-farbror som rent av kastar av sig tröjan mot konsertens slut.
Det väger upp det faktum att sångrösten inte riktigt når några imponerande höjder den här aftonen.
Twisted Sister jobbar hårt och har ordentlig draghjälp av sina odödliga hitlåtar som publiken ovillkorligt älskar, men allt låtmaterial har inte åldrats med värdighet och bitvis känns det som att den här turnéavslutningen i Rejmyre-skogen är en dag på jobbet för orkestern. En helt okej sådan dock.
Nostlagins makt är starkt och Twisted Sister sällar sig nu till storheter som Saxon, WASP och Alice Cooper som hållit hov på Skogsröjet, vad får vi se nästa år?
PRETTY MAIDS
Betyg: 3/5
Basisten Rene Shades fyller år och sångaren Ronnie Atkins får hela publiken att sjunga en välkänd födelsedagsserenad för honom. Det är den mjukaste stunden under Pretty Maids timme på Tube-scenen.
Danskarna som hållit låda sedan 1981 framför sin hårda variant av heavy metal med finess och imponerande spelsäkerhet. Som om de inte åldrats en dag sedan storhetstiden. Slash-utstyrslarna och den uppknäppta skjortan må inte passa lika bra på ett gäng farbröder längre, men musikaliskt är det inget snack.
Som potent uppvärmning inför Twisted Sister fungerar Pretty Maids utmärkt.
DARK TRANQUILLITY
Betyg: 4/5
Kvällssol är ingen ultimat förutsättning för Dark Tranquillity och dess patenterade variant av Göteborgsmetal. Videoprojektionerna som sveper förbi bakom bandet dränks i ljuset och varm sommarkväll är kanske inte den stämning som närmast förknippas med ”Terminus (Where Death Is Most Alive)” som smattrar igång tillställningen.
Om det spelar någon roll?
Inte det minsta. Göteborgarna är rutinerade, har en av scenens förmodligen gladaste och bästa frontmän i Mikael Stanne och en låtskatt av rang att ösa ur. Under en dryg timme blandar de gammalt med nytt på ett föredömligt sätt och lockar ner mörkret över Rejmyre.
Mot slutet är allt vad solljus heter borta och den riktiga stämningen finns där. Men det är bra hela vägen. En helt fantastisk gammal dänga som ”Therein” (well, från 1999 och purfärsk i Skogsröjet-termer, men allt är väl relativt) fungerar hur smidigt som helst sida vid sida med nymodiga ”Uniformity” och i publikfavoriter som ”Wonders At Your Feet” och ”Misery's Crown” är det svårt att inte älska bandet.
Tillskillnad från under många andra konserter på Skogsröjet fylls publikleden på snarare än tunnas ut ju längre konserten lider. Det är symptomatiskt. Dark Tranquillity gör avtryck och slår fast att melodiös dödsmetall också har sin plats på röjet.