1. "Barn av vår tid"
Gitarrbaserat, melodiskt och finstämt om en tid som varit och om någon som försvunnit. "Det är då jag skriver små sånger om monster jag fångar och aldrig blir av med" sjunger Jocke Berg innan han körar sig själv i refrängen.
2. "Begravningsbål"
Piano inleder denna lågmälda och supernostalgiska låt där Berg radar upp rekvisita från en kraschad relation. Han är skyldig någon ett förlåt, och minns "This is England" på kassettband i någons mammas Saab, svarta jeans i en trappuppgång, ett samtal från en ensam telefonkiosk på ett öde torg. "Kommer du att höra den här sången? Kommer du att känna igen oss två?", frågar han och minns snöflingor i ett kort hår en vinternatt.
3. "Aniara"
Nostalgifest igen! Jocke Berg minns mordet på Olof Palme och en ungdomstid som var en oskuldens tid. Den här låten med starka Jonathan Johansson-vibbar handlar om att det är dags för andra kids att stå på barrikaderna för "dom är smartare än vi, det är mindre nostalgi".
4. "Låtsasvärlden"
Lite kokain under en New York-resa blandas med självinsikt: "Snälla akta dig för män som mig, på höga hästar med en gloria". Supersynthig inledning får sällskap av släpiga trummor.
5. "Legender"
Nu blir det upptempo och Kent-beat! Och japp, du gissade rätt, mer nostalgi. Härligt 80-tals-sound och på sina ställen får man nästan lite Gyllene Tider-vibe. "Ja, jag vet att vi var legender för länge sen" sjunger Berg och berättar samtidigt att han alltid kommer att finnas för en vän som verkar behöva det.
6. "Ingenmansland"
Nedtempo och en text som möjligen handlar om en relation som gått lite i stå. I denna ballad tar Jocke Berg och personen ifråga selfies på Guldbron i Stockholm och befinner sig i just ingenmansland.
7. "Vart vi kommer ifrån"
"Vi var de vita hästarna på våta svarta gator" sjunger Berg till mottagaren och undrar om hen minns var de kom ifrån.
8. "Då var allt"
Vemodig (vemod är i och för sig hela skivans mellannamn) låt där marschtrummor mjukt rullar in över texten. I låten finns dessutom en skamlös stöld av – eller en hommage till, jag kan inte bestämma mig – Håkan Hellströms "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger".
9. "4"
Klockan är fyra på morgonen, Jocke Berg är vaken och minns en tid med CK One-parfym, EG-sprit och "Just like heaven" på repeat. Visslar gör han också i denna lilla kärlekslåt som är den kanske mest odeppiga på hela skivan. Och då är den ändå ganska deppig.
10. "Mer än ingenting"
Nu minns vi grejer igen! Den här gången är det ett pojkgäng med tatueringar som reser till San Diego och tror att livet är evigt. Mycket falsett och en text om att längta efter att få känna någonting, vadsomhelst, igen. Gitarrer och tempo.
11. "Rubicon"
Albumets stora epos är en mörk, suggestiv långroman med släpiga men distinkta trummor. Texten? Den handlar om någon som drar – en gammal vän, kärlek eller kanske det man mest av allt vill tro: om Kent.