Det är fullspikat till sista plats inne på gården i Knäppingsborg, men ändå känns det lite avvaktande från publikhåll när Movits intar estraden och börjar leverera sin karakteristiskt blåsbestyckade hiphop.
Visst möts pärlor som ”Skjut mig i huvudet” och ”Röksignaler” av gemytligt bifall, men den febriga partystämningen lyser med sin frånvaro. Kanske beror det på att det är tisdag.
Men Luleå-ligan är en rutinerad livekonstellation vid det här laget och jobbar målmedvetet vidare. Frontmannen Johan Rensfeldt konstaterar att de väntat sig en kaféspelning men är glada över att mötas av detta folkhav och sakta men säkert får den skickliga ensemblen stämningen att stiga.
”Sammy Davis Jr.” avslöjar effektivt att det är en och annan på gården som putsat upp dansskorna och levereras i en dundrande så väl som förtrollande vacker version.
När duon ”Nitroglycerin” och ”Na Na Nah!” får fäste i Norrköpingskvällen börjar den febriga känslan tillslut bubbla i luften på allvar. Då skallar allsången och det är fler än de riktigt inbitna fansen som inte klarar att stå stilla längre.
Den snygga legeringen mellan Johan Rensfeldts rap, de snitsiga blåsarrangemangen och svängiga beatsen är som klippta och skurna för att göra gängets första Norrköpingsbesök någonsin till en riktig fest.
Första extranumret, av många efterlängtade sommarhiten ”Limousin” som Movits spelat in tillsammans med Maskinen är paradoxalt nog den melodi som fungerar sämst den här ljuvliga kvällen. Det blir lite skevt när Movits själva ska framföra alla partierna i låten. Johan Rensfeldt har en grym vibb men inte alls samma yxiga leverans som Maskinen-Frej och det hörs tydligt att det som presteras bara är en halvmesyr av låten.
Men det spelar ingen roll, Movits revanscherar sig storstilat i därpåföljande avslutaren ”Äppelknyckarjazz” och då kokar hela den fullproppade gården.
Då vaknar slutligen Norrköpingspubliken och tänder på alla cylindrar.
Då känns Movits som ett av de viktigaste banden den här konsertsommaren.