Där är hon nämligen med i en, som hon själv uttrycker det "jättekort scen", inspelad här hemma i Sverige och inte i något varmt Thailand. Men ändå.
– Jag spelar en föreläsare, mer avslöjar hon inte om rollen hon fått i den oerhört omtyckta serien om ett gäng svenskar som söker lyckan i Thailand.
Serien vann både kategorin "Årets tv-drama" och Film- och TV-producenternas pris för "Årets bedrift" på Kristallengalan 2012.
Klara och hunden Frasse.
Nu kommer alltså en uppföljning. Klara Zimmergren är inte förvånad.
– Det är ett ämne vi undrar så mycket över. Hur kan man åka dit och skaffa sig en thailändsk fru? Blir de kära på riktigt?, säger hon och syftar på "Glenn" (Kjell Wilhelmsen), en tjock och ful medelålders man som åker till Thailand för att träffa någon att dela sitt liv med.
– Jag älskar den serien så otroligt mycket! Framför allt Glenn. Det är nog en av de finaste karaktörer som gjorts på länge, säger Klara och fortsätter:
– Jag känner Kjell lite, det är alltid roligt att träffa honom, han gör en inspelningsplats fnissig och glad. Sedan blev jag glad över att träffa hon som spelar Oh, som Glenn träffar i Thailand. Jag blev nog lite...starstrucked, säger Klara.
Oh spelas av DoungJai "Phiao" Hiransri, som varit på plats i Sverige för inspelningen av uppföljaren.
– Det gick väldigt fort, men jag är jätteglad att jag fick träffa henne!
Men nja, det där med att bli märkbart imponerad av kända människor, är inget som Klara Zimmergren vill visa öppet...För det händer att hon blir det då och då.
– Jag måste säga att ibland när jag är på väg att bli starstrucked så brukar jag tänka på små barn som kommer fram till mig och blir så där fnissiga....Det tillhör ju liksom att man vill ha autograf och så när man är liten. Men då brukar jag säga att jag bara är en vanlig människa. Jag vet inte, jag har svårt för det här med att vara en kändis...
Hamnen i Lindö.
Klara Zimmergren föddes i Norrköping 1967. Som barn flyttade familjen till Lindö, närmare bestämt Pampusvägen.
– Jag minns att det var där vi barn fick våra egna första rum. Det var ett nybyggt område och alla husen såg likadana ut. Jag har fina minnen därifrån! säger hon och fortsätter:
– Vi lekte mycket vid vattnet, längs strandpromenaden. Vi lekte, lekte och lekte. Man har alltid en bild av att man lekte så mycket när man var barn.
Första lågstadieåren spenderade Klara i Lindöskolan. Hon minns hur barnen fick gå "enda dit från Pampusvägen – det måste ju ha varit jättelångt".
– Fast det kanske är annorlunda i dag?
Och precis som Lindö förändrats, både när det gäller vägar, cykel- och gångbanor och alla hus i skiftande utföranden, ser Klara även hur hela Norrköping genomgått en förvandling sedan hennes uppväxtår.
– Jag måste säga att det är mycket finare än när jag växte upp. Jag är faktiskt där ibland och hälsar på min pappa och mina syskon som bor kvar.
Hedvigs kyrka.
För sedan 1978 är Göteborg Klara Zimmergren hemort. Då bytte hon östkusten mot västditon med sin mamma och syster. Men uppväxten i Norrköping, med både en mamma och pappa engagerade inom musiken, har varit med och format henne.
– Även om de aldrig tvingat mig, har de tipsat mig om att jag borde hålla på med språk och musik, förklarar Klara.
Hon minns hur hon otaliga gånger under sin uppväxt hängde med sin pappa, som var kyrkomusiker, till Hedvigs kyrka och Hörsalen.
– Jag satt vid orgeln och lekte. Även under begravningar. Det var mycket att sitta och vänta. Men samtidigt fick jag vara mycket med min pappa. Jag följde liksom med. Han jobbade även på radion och när jag såg hur de spelade in och redigerade ljud på rullband, väcktes nog mitt intresse, att det där skulle jag nog också kunna jobba med. Det är fina minnen, när jag tänker på det.
Nu är det i stället hennes egen son som "hänger med" sin mamma.
– Det finns en vila i det där, att följa med de vuxna. Det kanske inte alltid var kul, det var mycket att vänta, men det gav mycket.
Genom åren har vi hört Klara Zimmergren i radions "Bossanova" och "Roll on" tillsammans med Mia Skäringer. "Mia och Klara" sändes på Svt hösten 2007, en humorserie som byggde på olika karaktärer i radioprogrammen. Hon har även varit programledare för olika djurprogram i Svt. Just nu hörs hon i P1 med en serie om hundar och människor. För hur mycket hon än gillar att jobba med tv, är det radio-mediet som kniper förstaplatsen hos henne.
– Radio är det bästa jag vet! Det är så musikaliskt. Jag gillar tv, men det är mer som ett avplockat radio, förklarar hon.
Klara och hunden Frasse.
I våras släppte Klara Zimmergren sin första bok "Längtan bor i mina steg".
– Jag är så glad att jag skrev boken. Den behövs bland all lycklig mammalitteratur som hela tiden sväller upp, säger hon.
Boken handlar om längtan, om längtan över huvud taget. Inte bara efter ett barn, som många kanske uppfattar den innan den blir läst.
– Det vill jag verkligen understryka, att det är inte en bok om barnlöshet. Det handlar om en längtan att passa in, hitta den perfekta människan att leva med, att skaffa en ny hund när den gamla dör. Och mycket skratt! exemplifierar hon.
Boken.
Hon skriver av egen erfarenhet och känner att skrivandet gett henne ett avslut.
– Det är svårt att få ihop allt det där, att hitta någon att få ungar med och det perfekta jobbet och lyckas man inte med det börjar en del människor skämmas och dölja. Samtidigt finns det så många som tar sig enormt mycket frihet och frågar "när ska ni ha en unge till?" Eller "när ska du hitta en tjej eller kille?".
– Hamnar man in att det tar lång tid att få barn, ja då har man ganska ont i själen varje dag. Då är det jobbigt när många flyter ut i långa samtal om galonbyxor och kräksjuka...
I dag har Klara ett barn med sin make. Hon försöker att inte bara prata om sådana saker.
– När vi vet att barnlöshet är så otroligt vanligt, tycker jag inte att man behöver göra det. Och barn är faktiskt inte så jädra roligt att prata om. Visst, ibland behöver man råd och så, men det sorgligaste är olika tillställningar där alla står och vädrar om vilket dagis som är sämst och bäst och förlossningar. Det finns annat viktigt att prata om, som vårt samhälle och hur det ska bli.
Reaktionerna från läsare har bara varit positiva.
– Jag får massor med fina, snälla brev från läsare som gått igenom svårigheterna eller känner någon som har gjort det. Men också från hundfolk, som tycker att det är kul att höra om hur det är att leva ett liv med hund. Kontakten mellan djur och människor intresserar mig. Det är viktigt att kunna visa empati och klappa djuren. Det gör oss mänskligare. Jag är överväldigad över människors kärlek!, avslutar Klara Zimmergren.
Mer: Se intervju med Klara Zimmergren om boken i TV4: