Schnelzer uruppförs i kväll

Albert Schnelzer är en av 2000-talets mest uppmärksammade svenska tonsättare. Det första samarbetet med klarinettisten Staffan Mårtensson var en lyckad skivinspelning 2007.

– Jag kände direkt att Albert var en kille som kunde skriva för klarinett, säger Staffan.

Sedan dess har de samarbetat flera gånger. Albert Schnelzer har bland annat varit festivalkompositör på Östergötlands musikdagar. Staffan har sina rötter i Linköping och är konstnärlig ledare för festivalen, men till vardags är han förste klarinettist i Hovkapellet.

Första impulsen till stycket ”But Your Angel’s on Holiday” fick Albert Schnelzer när han hörde poplåten ”On the depths of the water” av det amerikanska indiebandet Shearwater. Klarinettstyckets titel ”But Your Angel’s on Holiday” är ett direkt citat ur låten.

– För mig som tonsättare är det viktigt att hitta ett frö som lösgör bilder och klanger. Den låten hade framför allt en text som tilltalade mig mycket och gav mig bilder. Formuleringen ’dina änglar har gått på semester’ skildrar en ensamhet och känsla av övergivenhet. Den är både rolig och mörk – och var precis det jag letade efter.

Han förhöll sig inte till musiken, utan betraktade låten som en dikt, och använde olika citat ur den till varje sats i stycket. Arbetssättet är inte nytt. Cellokonserten "Crazy Diamond" refererar till Pink Floyd-låten "Shine On You Crazy Diamond".

– Jag har inga vattentäta skott emellan olika musikstilar vare sig när jag lyssnar eller komponerar. För mig spelar det inte så stor roll om det är Beethoven eller Shearwater som ger mig inspiration. För mig är de lika samtida om jag spelar dem nu, säger Albert.

I stycket används orkestern inte bara som ackompanjatörer. Tvärtom vill Albert Schnelzer skapa ett verk med flera lager.

– För mig är ett kvalitetskriterium att jag efter första genomlyssningen ska känna: "Det här vill jag lyssna på igen”. Det måste väcka min nyfikenhet. Att det finns en flerskiktighet är viktigt för att inte tröttna. Det är nog därför vi spelar de klassiska verken. Det finns mycket att upptäcka i dem, och det gör att de håller, säger han.

För Albert Schnelzer är det också av största vikt att han som tonsättare också ger solisten, orkestern och dirigenten en frihet att tolka orkesterverket när det uppförs.

– Musik som lämnar något åt exekutören är något många uppskattar. Det är viktigt att lämna plats för interpretation. En regissör som går in och petar i varje stavelse gör att det blir stelt. De flesta hämmas. Istället kan man dra nytta av att solisten, orkestern och dirigenten lägger till hela sin expertis. Om jag hindrar dem från det blir framförandet så mycket sämre.

Detta förhållningssätt passar Staffan Mårtensson, som också har en fot i jazzen, där musikern blir en medskapare.

– Det som är roligt med det här stycket är att jag kan göra det till mitt. Det vanliga är att komponisten inte längre lever och då finns ingen att fråga om stycket. Men det är inte alltid man ska hålla på och fråga heller. Jag tror att det blir bäst om jag gör musiken till min, säger Staffan Mårtensson.

Hur är stycket att spela?

– Det är ett virtuost stycke. Snabbt och svårt. Men de långsamma satserna är utmanande på ett annat sätt. Man får hitta olika klangfärger. För mig handlar virtuositet om att visa hela paletten känslomässigt, inte bara visa upp att man kan röra på fingrarna eller spela starkt.

Hela kvällens konsert spelas in av Sveriges Radio för programmet P2 Live.