För drygt ett år sedan blev den glädjestrålande mezzosopranen Chrystal E. Williams dubbel vinnare i den internationella Stenhammartävlingen i De Geerhallen när hon vann både juryns och publikens hjärtan. På andra plats kom den gotländske basen Henning von Schulman.
Ett syfte med tävlingen är att ge sångarna en skjuts framåt i karriären, och det tror sångarna att de har fått. Båda har nu en internationell karriär med framträdanden och roller i operahus runtom i världen.
– Jag tror att vinsten får folk att titta till en extra gång, särskilt när man vinner utomlands. Dirigenter som sett att jag har vunnit har noterat det och man sticker ut mer. Men man vet aldrig säkert vilken betydelse det har, säger amerikanskan.
Henning von Schulman tog sin examen från Opera Akademiet i Köpenhamn våren 2013.
– För mig är det svårt att få PR i Sverige, eftersom jag är utbildad i Danmark. De som finns i Stockholm exponeras mer. Nu är jag i solistensemblen i Köpenhamn, och det är svårt att få in foten i Sverige. Då är det jättebra att vinna tävlingar, säger Henning.
– Men även om konserthuset får veta vem du är, så tar det ofta ett år ändå. Säsongen är ju redan lagd för 2014-2015. Så det tar tid.
– Samtidigt förändras rösten och förhoppningsvis är rösten fortfarande lika bra. Men man utvecklas och måste följa den teknik man har nu. Någon som var bra för fem år sedan kan vara lika bra, mycket bättre – eller sämre. Men de vet alla såklart att om, fortsätter han.
Vid de båda sångarnas senaste vända i De Geerhallen trängdes de – åtminstone till en början – med 54 tävlingsdeltagare från 18 olika länder. Det är lätt att föreställa sig ett konserthus fyllt av nerver, konkurrens och sneda blickar. Men Henning von Schulman beskriver tävlingen som en gigantisk mötesplats.
– Sångarvärlden är inte så stor, och det är roligt att återse många. Man träffas och uppdaterar sig om vad folk gör.
Det låter som en vänlig atmosfär?
– Ja, det hjälper ingen att vara missunnsam, säger han.
– Den som sjunger bäst förtjänar att vinna, så enkelt är det. Men sångare är inga robotar, en tävling kan bara mäta hur bra du var just då. Alla kan ha en dålig dag, säger Chrystal E. Williams.
– Men att jämföra en bas och en sopran är inte helt självklart, inflikar Henning. På tävlingen fanns kanske sex sångare som var enastående bra. Det kändes som att jag kunde vinna – men lika gärna komma sist av dem.
På tisdagen hade sångarna sin första repetition med Norrköpings Symfoniorkester i De Geerhallen. Chrystal E. Williams anlände till Norrköping på måndagen, bara några dagar efter att hon mist en av sina bröder.
– Han gick bort i onsdags, berättar hon.
– Men om något tragiskt händer så är det inte alltid bäst att stänga ner. Man får försöka släppa in mer ljus och kärlek i livet, och försöka hedra personernas minne. Istället för att sluta sig kan man uttrycka sig genom sången. Jag kommer från en riktigt stöttande familj. Även om ingen av dem sysslar med musik, så älskar de musik. Det gjorde även min storebror, säger hon.
Även Henning von Schulman är i ett nytt och omtumlande livsskede. Han är nybliven tvåbarnspappa (och husägare). För bara tre veckor sedan utökades familjen hemma i Malmö med sonen Jan.
– Att komma hit känns ok, men att vara hemifrån sju veckor i Oslo blir tuffare, säger han.
Efter Norrköping väntar nämligen Norgedebut som Sarastro i "Trollflöjten" på Det Norske Opera i Oslo. Chrystal E. Williams kommer att fortsätta till Washington National Opera för att sjunga ”Appomattox” av kompositören Philip Glass, känd för sin minimalistiska konstmusik.
Programmet de nu framträder med är bland annat inspirerat av SON:s wienska år – Mahlers Des Knaben Wunderhorn före paus. Därefter väntar ett pärlband med kända arior ur bland annat Verdis Don Carlos, Bizets Carmen, Tjajkovskijs Eugene Onegin och Gershwins Porgy and Bess.
– Jag trodde aldrig att jag skulle sjunga Mahler! Det är lite för högt för mig, men de ändrar tonart. Jag gillar Mahlers musik som får hela orkestern att andas med olika röster. Mozart och Verdi har oftare en melodi, ett flow, men Mahler bygger ett rum med olika ljus på samma gång.
Dessutom får publiken höra Sein wir wieder gut ur Richard Strauss enaktsopera ”Ariadne på Naxos”.
– Här handlar det om ”den heliga musiken”, det är maffigt! Det stycket har en speciell plats i mitt hjärta, säger Chrystal.
– Ja Strauss är maxad, och kan konsten att gå från en violin till så många instrument att man slungas bakåt av kraften i musiken, inflikar Henning.
– Maestron gör också ett bra jobb att förena oss på bästa sätt med orkestern, säger mezzosopranen.
I kväll väntar konsert i Crusellhallen i Linköping och i morgon i De Geerhallen. Dirigent vid konserterna är Nader Abbassi, konstnärlig ledare för Orchestre pour la Paix i Paris, som tidigare har dirigerat samtliga Stenhammartävlingar.
– Jag har tidigare jobbat med honom i Kairo. Han har sådan underbar passion och precision i det han gör, avslutar Chrystal Williams.