Muse är ett av 00-talets största rockband. De har sålt över 15 miljoner album och spelat på arenor över hela världen. Bandet har också hela tiden utvecklats och lyft in allt fler element i sin musik – något som nästan gick för långt på senaste plattan, den både orkestrerade och elektroniska ”The 2nd law”.
– I grunden är vi en rocktrio men vi har alltid gillat att experimentera. Det har ställt till med problem när vi ska spela live, det finns ju bara tre par händer att tillgå. När vi skulle repa in materialet från ”The 2nd law” inför turnén tänkte vi ”hur i helvete ska vi göra det här”, säger Christopher ”Chris” Wolstenholme.
Ett steg bakåtPå nya albumet ”Drones”, som släpptes tidigare i juni, har Muse därför tagit ett steg bakåt för att kunna komma framåt.
– Vi kände att rockbandskänslan riskerade att gå förlorad om vi hade fortsatt i samma riktning. Vi ville göra ett enklare album, låtar som man bara kan plocka upp en gitarr och kliva upp på en scen och spela, säger Wolstenholme.
– Genom att ta ett steg bakåt har vi också utvecklats. Vi gick tillbaka till bandets ursprungliga form, samtidigt som låtskrivandet har utvecklats genom den erfarenhet vi samlat på oss.
FestivalsommarNu när ”Drones” är ute väntar förstås massivt turnerande för Muse. För ovanlighetens skull börjar bandet med festivaler den här gången. Skönt, tycker Chris Wolstenholme.
– En arenaturné är en stor produktion som kräver en massa förberedelser. På festivaler är det mer att man dyker upp och sedan spelar man. Eftersom det nya albumet är lite rockigare känns det också som att låtarna kommer att passa bra på festivaler, säger han.
”Greatest hits”Och i veckan dyker alltså bandet upp på Bråvalla i Norrköping – Muse är fredagens stora dragplåster på festivalen.
– Vi har varit i Sverige många gånger, det är ett fantastiskt land och vi har alltid haft kul där. Sedan är ju Sverige underbart om somrarna, säger Wolstenholme.
Vad kan då Bråvallapubliken förvänta sig av Muse?
– Jämfört med arenakonserterna blir det mer av ett greatest hits-gig, det blir ofta att man spelar det som folk känner igen. I slutändan är det ju så att halva publiken är där för att kolla på oss medan resten inte vet vilka är, säger Wolstenholme. (TT)