På scen
ERIK SÖDERLIND KVARTETT
”Charlie Parker 100 år”
Plats: Crescendo, Norrköping
Datum: 23 september 2020
Så är då allt tillbaka i normala gängor igen. Nja, inte riktigt, men det är en början. Crescendos konsertlokal fylldes sakta upp av de 50 förköpta entrébiljetterna och man bänkade sig på de i förväg utställda stolarna. "Ni får inte flytta på stolarna", hördes en av Crescendos funktionärer ropa i lokalen.
På scenen stod gitarristen Erik Söderlind och hans kvartett, dvs. Klas Lindqvist altsax/klarinett, Hans Backenroth kontrabas, Karl-Henrik Ousbäck trummor och så Erik. Bebop hade utlovats, eftersom musikerna på scenen skulle hylla bebopikonen och altsaxofonisten Charlie Parker som i år skulle fyllt 100 år. Istället för två avdelningar meddelade musikerna att man skulle lira nittio minuter utan paus.
Risken med att lira Parker-låtar som de flesta jazzmusiker och jazzfans har ett förhållande till är att alla låst fast sig i hur det ”ska” låta, dvs Parker har redan satt mallen för hur man ska göra, och det var väl lite i den fällan som Erik och grabbarna hamnade inledningsvis. Alla spelade fint och ”rätt” men inte så upphetsande. ”Yardbird Suite” lät rätt och alla kunde nynna med i det klassiska temat. I Miles Davis ”Donna Lee” började ramarna tänjas och luckras upp liksom i balladen ”Laura”, men det var i ett sällan spelat stycke, ”Repetition” från 1947, som musikerna började ta sig friheter och ifrågasätta Parkers fraser och upplägg. Klas Lindqvist hade bytt till klarinett och här doftade det lite Putte Wickman!
De sista fem låtarna var kvällens höjdpunkt. ”Cheryl” inleddes med trumsolo och lyhörde och entusiastiske Carl-Henrik Ousbäck och sedan var Klas redo att ta över stafettpinnen och Erik var inte nödbedd han heller. Här började man använda Parkers instruktioner som förslag och musiken fick därmed en oförutsägbarhet som den tidigare saknat. I ”Segment” utgjorde Klas arr förslag på hur man kunde göra. Formen var lösare och musikerna koncentrerade sig mer på vilka möjligheter som fanns än vad man borde spela. Ett litet plus också för calypson ”My little suede shoes”. Här var det lekstuga.
Vi i publiken sög tacksamt i oss varje ton, nyans, break som musikerna gav oss. Om två veckor blir det classic jazz med trumpetaren Bent Persson, pianisten Björn Hagvall och Novelty Sisters.