Indiepopbandet Laakso rann långsamt ut i sanden efter att albumet "Mother, am I good looking?" gavs ut 2007. Trummisen Lars Skoglund började spela med storheter som Lykke Li samtidigt som sångaren Markus Krunegård började bygga sin framgångsrika solokarriär.
– Det var så sjukt intensivt med bandet, det var det enda vi gjorde och åt och andades. Det var grymt men vi var väldigt trötta, vi gjorde sjukt mycket gigs. Vi behövde en paus och så tog andra saker fart, säger Markus Krunegård.
Laakso har dock aldrig varit nedlagt. Genom åren har medlemmarna "med några års mellanrum" pratat om att dra i gång igen.
Tankarna blev mer konkreta 2012 på "meta-hybris-kvällen" då Markus Krunegård spelade tre gånger på Cirkus i Stockholm – med Hets, med Laakso och solo.
– Då kände vi för första gången att "nu har vi nya låtar och det känns kul". Sedan sågs vi på en öl veckan efter och insåg att det inte alls var bra tajming, säger Lars Skoglund.
– Men vi skämtade om att "2015 känns väl rimligt?", nu är det ju ett "epic fail" att det hunnit bli 2016, fortsätter Markus Krunegård.
Men 2015 blev i alla fall startskottet till återkomsten. Under sommaren spelade Laakso in ett nytt album och i augusti gjorde man sedan en omtalad comebackspelning på Popagandafestivalen.
– Tanken var att skivan skulle komma i höstas, Men vi hade väl ingen brådska, när man väntat i nio år kan man lika gärna vänta ett par månader till, säger Markus Krunegård.
Nu släpps i stället "Grateful dead", som nya albumet heter, den 22 april – nästan på dagen nio år efter "Mother, am I good looking?".
Fansen lär känna igen sig, även om Markus och Lars beskriver skivan som "lite rakare, punkigare och ungdomligare" än Laaksos tidigare utgåvor.
– Det är ju en klyscha när man läser intervjuer med band som inte gjort något på länge: "Ja, och så ställde vi oss i replokalen och det kändes som att det var i går." Men lite så är det, vi har våra begränsningar och tillgångar, vi har vårt klantskallesväng och det är vad det är, säger Markus Krunegård.
"Grateful dead" följs under våren upp med ett gäng spelningar. Sedan vet medlemmarna inte vad som händer – albumet kan likaväl bli ett avslut som en nystart.
– Det är skillnaden nu jämfört med alla andra skivor vi gjort. Då startade livet om vid varje skivsläpp, i princip vad som helst kunde hända. Nu har man lite mer ro i kroppen. Sedan vill vi så klart att folk ska tycka om den och vi vill göra spelningar men "that's it" i nuläget. Sedan får man se vad som händer, säger Lars Skoglund. (TT)