Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Konsert utöver det vanliga

”FULLSATT”, den skylten mötte oss vid entrén till Crescendo i Norrköping på onsdagskvällen. Enligt en röst i kön hade det sett ut så hela veckan. Ett drömscenario för en arrangör. På menyn stod jazz förknippad med vokalisterna Anita O´Day och Nat King Cole.




Johan Löfcrantz-Ramsay såg till att tempot hela tiden var perfekt.

Johan Löfcrantz-Ramsay såg till att tempot hela tiden var perfekt.

Foto:

Musik2019-09-26 15:50

Det kändes i konsertlokalen att kvällens konsert med Ellen Andersson och Claes Janson skulle bli något utöver det vanliga. Alla sittplatser fylldes tidigt. Alla ville ha en bra plats och ingen lämnade stolen obevakad. Av Ellen Andersson, som just avslutat sin soundcheck, fick jag höra att det var ett par veckor sedan man avslutat den egentliga turnén, och att kvällens konsert var en ”sladdis”, men att hon såg fram emot kvällens äventyr.

Ellen och Claes inledde med ett medley där man så att säga kände på publiken och sig själva. Kontakten var ögonblicklig. Man delade systerligt och broderligt på vokalinsatserna, något som fortsatte konserten igenom. Ellen inledde med ”Tea for two” där hon i första chorus varsamt berättade historien för att sedan sätta fart, en teknik som hon ofta använde sig av. Resultatet blev att texterna ofta fick en ny innebörd.

I ”You turned the tables on me” kom första toppnoteringen. Vågat att ta det långsamma swingtempot. Pianisten Oscar Peterson gjorde det ofta och därför kändes det logiskt när Claes Crona inledde solistparaden.

Claes Janson verkade lite ofokuserad, varför det dröjde ett tag innan han hittade rätt bland Nat King Coles pärlor. Bluesen ”That ain´t right” bjöd på fin vokal av Claes och ett formidabelt bassolo av Mattias Svensson.

Efter det var man på gång. Ellingtons ”It don´t mean a thing” fick samma behandling av Ellen som ”Tea for two”. Här knottrade sig skinnet på mina armar. Ellens frasering och tajming är unik och hon gör varje sång till sin egen. En förmåga som är unik. Johan Löfcrantz-Ramsay vid trummorna sån till att tempot hela tiden var det rätta. Ett extra plus till hans vispspel. Efter paus kom kvällens absoluta höjdpunkter; ”Stars fell on Alabama” och ”Honeysuckle Rose”. Den första med endast Cronas piano och den andra endast ackompanjerad av Mattias Svensson. Magiskt och mästerligt!

Claes Janson varma röst firade triumfer i ”Sweet Lorraine”, Chaplins ”Smile”, Mona Lisa” och ”Straighten up and fly right”. Så avslutade Ellen med jazzklassikern ”Sweet Georgia Brown”, men som fick en helt ny innebörd med Ellen behandling. Tack för denna underbara konsertupplevelse.

Text & Foto:

Musik

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!