I dagarna släpptes Julia Adams singel ”Som jag” – ett skönt svävande och lågmält electro-popstycke med r'n'b-doft och svidande text om förlorad vänskap. Låten ”Som jag” berättar om en resa till New York som Julia gjorde med kompisen Linn Tabudlong, efter att de hade lagt ner duon Little Marbles.
– Vi drack cappuccino och gick i tacky klädbutiker, sådär som vi alltid brukade hänga. Men det kändes inte som det alltid gjort. Vi hade inte roligt som vi alltid haft, säger hon om låten.
– Vi åkte hem och sa hejdå på flygplatsen. Det blev början på slutet av vår vänskap och nu delar vi inget, efter att ha delat nästan allt under sju år tillsammans. Allt har sin tid och allt har en mening, och jag är glad att vår sista resa ändå har fångats i en fin låt.
25-åringen må debutera som soloartist. Men hon är en erfaren debutant som redan har gett ut tre album (med Little Marbles), har turnerat i Kina och spelat på festivaler som Roskilde, Hultsfred och Peace & Love.
– Jag är debutant som Julia Adams, men jag är inte debutant om man ser till att jag förstår hur musikindustrin fungerar. Jag har lärt mig att det är viktigt att välja vilka man vill jobba med, säger hon.
Nu samarbetar hon med hiphopartisten Chords som tidigare gett Timbuktu ett nytt sound.
Redan som 16-åringar startade de båda klasskamraterna Little Marbles. Musikkarriären började på Norrköpings gator och Stockholms tunnelbana, innan de blev signade till ett skivbolag. Efter sex år bestämde de sig att gå skilda vägar. Det har nu gått ett par år sedan dess. Det är tid som Julia Adams har ägnat åt att pröva sig fram musikaliskt.
– Det tog ett tag att hitta det jag ville göra, vilka jag ville jobba med och tränade på att skriva bra låtar, där texten hänger ihop. Jag skrev, skrev och skrev och gjorde jättemånga dåliga låtar.
Tidigare tog hon ut låtarna på gitarr, men numera blir det på piano eller med ett beat från Chords, eller Jens Rech, som den Stockholmsbaserade producenten och hiphopartisten egentligen heter.
– Jag har gått ifrån det akustiska och tagit en riktning mot pop med r’n’b-influenser. Jag har medvetet har sökt mig till Chords. Allt klaffade med honom som producent. Han fattade precis vad jag ville.
Hur är det att vara soloartist?
– Det är skönt att bestämma allt själv. Mindre kompromisser. Men sedan är det jobbigt att man måste stå för allt själv. Om det går dåligt kan det vara skönt att kunna luta sig mot sin bandkollega. Om det går bra är det kul att dela det med någon. Men jag skulle inte vilja ha något band nu.
Vad har du för mål med artisteriet?
– Det är allt jag vill. Jag vill stå för allt och gör allt till hundra procent.
Ytterligare en singel släpps i augusti och senare i höst kommer hennes debut-EP.
– Fullängdsalbum orkar folk inte lyssna på, säger Julia Adams lite uppgivet.
På den kommande skivan håller hon förstås fast vid att sjunga cool r’n’b med en melankolisk twist – på svenska.
– Jag älskar svenskan. Jag har inget eget språk på engelska. Det är viktigt för mig att uttrycka mig på mitt sätt, inte på någon annans. Det finns ju redan.