Saxofonisten och konstnären Nisse Sandström (född 1942), boende i Rejmyre, har varit en del av Sveriges jazzliv sedan sent 1950-tal och har musicerat med en stor mängd musiker och i en lång rad av sammanhang under årens lopp – både innanför och utanför landets gränser.
Nu tilldelas han också 2019 års Monica Zetterlunds stipendium, något som delats ut sedan året efter den legendariska jazzsångerskan död 2005 då en minnesfond instiftades. På torsdagen tillkännagav Monica Zetterlund-sällskapet att årets stipendiater är Nisse Sandström samt pianisten och kompositören Anna-Greta Sigurdardottir.
Du fick Jan Johansson-stipendiet 2014 och nu detta, det måste kännas bra att bli uppmärksammad?
– Ja, det gör det. Det är ju sådant man aldrig kan räkna med men när det händer blir man glad och uppmuntrad, säger Nisse Sandström när vi når honom på torsdagsförmiddagen.
Han började spela 1957 och det var inte långt därefter som han stötte på Monica Zetterlund första gången.
– Monica började jag att lira med 1960 då jag var målarlärling; sedan spelade jag med henne rätt så mycket under 1980-talet. Jag var också med på hennes sista skiva innan hon sa farväl till allt vad sånt heter, berättar Nisse Sandström.
– Vi var väldigt goda vänner. Jag tog till exempel med henne ut i svampskogen, hon var duktig på fåglar och det är jag också intresserad av. Sedan målade vi tillsammans: hon var jävligt duktig och målade mycket akvarell – vi hade mycket kul tillsammans.
Han beskriver henne som en vanlig arbetartjej som hade stor talang, inte bara när det gällde sång, och kom därföt långt.
– Hon var ju en begåvad skådespelare också: ta till exempel filmen "Utvandrarna", jag tycker det är hon som kniper hela filmen. Sedan var det ju revyerna med Hasse och Tage, hon hade verkligen humor, påpekar Nisse Sandström.
Han är alltså fortfarande aktiv – både som konstnär och som musiker.
– Men jag spelar inte lika mycket som tidigare, jag ger mig inte ut på längre turnéer längre. Man kan säga att jag numera är en lokal musiker som mest spelar i Norrköpings-, Finspångs-, och Katrineholmstrakten, säger Nisse Sandström som tillägger att han kommer att spela två gånger på Crescendo framöver: på Kulturnatten i slutet på september och så under Crescendos jubileumsvecka i november (fyller 60 år som jazzklubb).
Han har tagit som vana att gärna plocka in yngre musiker i sina ensembler.
– Ja, det är ett sätt att dela med mig av mina kunskaper. Jag jobbade ju en period på Musikhögskolan i Stockholm och då hade jag bland andra Esbjörn Svensson och Rigmor Gustafsson som elever. Jag tog med dom på spelningar och märkte att de utvecklades enormt av det, säger Nisse Sandström.
– När man sedan följt deras karriärer känner man sig som en stolt far.
Han tycker också att återväxten när det gäller svensk jazz är god.
– Det är så gott om bra musiker idag, kanske särskilt trummisar. Förr var det kanske några stycken svenska trummisar som höll hög "amerikansk" klass men idag finns säkert 20 trummisar på den nivån. Samma sak med sångerskor och när det gäller det kan vara så att Monica Zetterlund har influerat många, tror Nisse Sandström.
Monica Zetterlund-sällskapet motiverar stipendiet till Nisse Sandström så här: "Ditt konstnärskap är mångfacetterat och synnerligen upplivande. Med en djup förankring i traditionen har Du med en aldrig sinande närvaro oupphörligt förnyat Ditt musicerande på ett personligt, lekfullt och spirituellt sätt. Du är en helt igenom genuin och högst unik improvisatör; en sann förebild för generationer.".
Stipendiet, som idag ligger på 60 000 kronor, kommer att delas ut i samband med årets minneskonsert till Monica Zetterlunds ära som hålls i Berwaldhallen den 29 september. För den yngre stipendiaten (alltså Anna-Greta Sigurdardottir) uppgår stipendiets summa till 40 000 kronor.