Fotografi handlar i grund och botten om att fÄnga ljus. FrÄga gÀrna den amerikanske fotografen Frank Ockenfels om hans förhÄllande till ljus, men var beredd pÄ ett lÄngt och initierat svar.
ââJag bodde i New York under mĂ„nga Ă„r. Vandrar du mellan skyskraporna dĂ€r sent pĂ„ eftermiddagen hĂ€nder nĂ„gonting magiskt. Ljuset studsar mellan glasytorna och kastas ned pĂ„ gatan. DĂ„, under ett par ögonblick, har du en naturlig ljussĂ€ttning som Ă€r helt otrolig, sĂ€ger han.
Jobbar med loppisfynd
Ockenfels brukade lÀnsa loppmarknader pÄ gamla kameror och trasiga objektiv. Det kunde orsaka förvÄning nÀr han dök upp pÄ en fotografering med en 100 Är gammal reflexkamera i hÀnderna.
Men tidigt i karriÀren bestÀmde han sig för att lÄta experimentlustan styra, att det som hÀnde med bilderna fick hÀnda. Det gjorde ingenting om resultatet blev suddigt eller skevt, sÄ lÀnge det var intressant.
ââJag var killen de skickade om det bara fanns fem minuter till att ta bilder. Och det var nog den finaste gĂ„van jag kunde fĂ„, eftersom den kom med en fĂ€rdig ursĂ€kt om allt gick snett.
För Ockenfels innebar tidsbegrÀnsningen att han inte ville ta vad som skulle kunna anses vara den uppenbara, "sÀkra", bilden.
ââOm nĂ„gon kom efterĂ„t och sade "den hĂ€r bilden Ă€r inte vad vi hade förvĂ€ntat oss" kunde jag sĂ€ga "men jag fick ju bara fem minuter".
"Inte alltid smickrande"
Han har haft fler anhÀngare Àn belackare under Ären, och har blivit flitigt anlitad i Hollywood som stillbildsfotograf, bÄde i film- och tv-branschen.
Men mest kÀnd Àr han för sina portrÀtt, och det Àr dÀr han kunnat ta ut de kreativa svÀngarna som mest.
En av Ockenfels stora beundrare var artisten David Bowie, som uttryckligen bad att fÄ arbeta med fotografen igen efter att denne fotograferat Bowies band Tin Machine pÄ 1980-talet. De skulle hinna samarbeta totalt 15 gÄnger innan Bowie gick bort 2016.
ââMina portrĂ€tt kanske inte alltid Ă€r smickrande, men de Ă€r Ă€rliga. Det Ă€r mer intressant för mig. Det Ă€r fantastiskt nĂ€r du fĂ„r det förtroendet som fotograf, nĂ€r personerna du jobbar med gĂ„r med pĂ„ att framstĂ€llas pĂ„ sĂ€tt de Ă€r obekvĂ€ma med eller ovana vid. NĂ€r nĂ„gon bara lĂ„ter dig ta en bild av dem.
För Frank Ockenfels fortsÀtter jakten pÄ det perfekta ljuset stÀndigt. Fotografens ögon vilar inte.
ââHĂ€rom kvĂ€llen satt jag utanför mitt hotell vid Mariatorget i Stockholm. Ljuset frĂ„n kvĂ€llssolen studsade frĂ„n fasaden och hamnade under trĂ€dkronorna, med en mycket varm ton. Alla som gick förbi blev fantastiskt vackra. Om de hade kunnat se sig sjĂ€lva dĂ„. . . Jag Ă€lskar nĂ€r det hĂ€nder.