Efter ett helt korus långt intro av gitarristen Anton Forsberg på Duke Ellingtons ”In my Solitude” smyger Ellen in och sätter ord på anrättningen i detta duonummer. Det kryper kårar uppför min ryggrad. När så ”Solitude” utan uppehåll övergår i ”I´ll be seeing you” från den nyligen släppta debut-CD´n är lyckan fullständig.
Här är resten av bandet med Hannes Johnsson bas och Sebastian Brydniak trummor med i leken. Ellen blandar scatsång med vanlig sång och arvet efter Billie Holiday, Lady Day, är tydligt. Fast Ellen kopierar inte. Hon gör melodi och text till sin egen, och jag tror på vartenda ord.
Ellen använder sig av The Great American Songbook samt ett par Charlie Parker-original. När så Nisse Sandström kommer upp på scenen när Parkers ”Au Privave” framförs av Anton och Ellen med tuff uppbackning av kompet stiger temperaturen ytterligare. Fast det är inte lätt för Nisse att hitta en öppning för att komma in. Arvet efter Billie Holiday gör sig ånyo påmint när balladen ”You´ve changed” spelas.
Det vore enkelt att bara kalla Ellen Andersson en ny bra jazzsångerska, men jag anser att hon är så mycket mer. Ellen är en instrumentalist, vilket speciellt märks när hon lämnar orden och scatsjunger. Men även när hon idkar traditionell jazzsjung märker man hur hon går utanför harmonierna, drar i tempot och fraserar och andas precis som en blåsare. Imponerande, och tjejen är inte mycket äldre än 20 år!
Andra set inleds med den uttjatade ”I can´t give you anything but love”, men som i Ellens händer blir en helt ny komposition. Med Antons känsliga gitarr och Nisses tenorsax som beledsagare blir det en veritabel lekstuga. Hoagy Carmichael ”Stardust”, som Nisse tror kan vara ett textsatt trumpetsolo av Bix Beiderbecke (varför inte?) följer och sedan blir det bebop med Parkers ”Billies Bounce” och Nisse Sandström brötar i lervällingen likt en kommunalarbetare. Den Ungerska (!) ”Gloomy Sunday” som i den engelska versionen blir en text om självmord, träffar mitt i solar plexus och jag är färdig att räknas ut!
Jag är övertygad om att vi snart har en ny världsstjärna inom jazzen, och tjejen är född i Linköping. Ingen i den fullsatta konsertsalen lär bestrida det påståendet!