I kväll är det dags för Michael Francis att ge sin sista konsert i De Geerhallen – och han sätter punkt med den livsbejakande rubriken ”Lycka och romantik”, där den avslutande delen av konserten blir Mahlers femte symfoni.
– Det är bara ett sådant mästerverk, säger Michael Francis. Det känns underbart att få avsluta med ett stycke som firar de stora känslorna och som ställer höga krav på orkestral virtuositet.
– Det kan också bli intressant eftersom första delen är Bacharrangemang, och Mahler spelade Bach varje dag när han skrev sitt verk. Kanske kan man lyssna på Mahler på ett nytt sätt, och upptäcka förbindelsen kompositörerna emellan. Jag tror att publiken kan få sig en fantastisk upplevelse av en alldeles strålande orkester.
Det har gått fyra år sedan Michael Francis som ganska nybliven dirigent fick uppdraget att bli chefdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. Han var den begåvade kontrabasisten som kom att imponera när han med kort varsel hoppade in som dirigent för London Symphony Orchestra.
Sedan drygt ett år tillbaka bor han med familjen i Tampa Bay i Florida och är vd och konstnärlig ledare för Florida Orchestra.
– Min hustru kommer därifrån och vi bor nära hennes familj, säger han.
Bland höjdpunkterna från åren tillsammans med SON nämner han Peter Maxwell Davies ”Eight Songs for a Mad King” tillsammans med ”en fantastisk Olle Persson” och en rad fina solistsamarbeten så som Rufus Wainwright, Håkan Hardenberger och Ann-Sophie Mutter. Men det han framför allt kommer att bära med sig i minnet från Norrköping är arbetet med de lokala körerna.
– Där förenas samhället, orkestern och kören, på ett väldigt speciellt sätt. Det har varit roligt både att se kören förbättra sig och att få framträda för en storpublik som verkligen lyssnar.
Michael Francis ser dirigentens uppdrag som att förmedla vad kompostören vill med sitt verk. Merparten av arbetet är nogranna förberedelser inför mötet med orkestern.
– Det är vårt jobb och man måste ställa höga krav och behålla standarden. Jag jobbar hårt, men gör det tillsammans med orkestern. Därför uppnår vi höga mål.
Hur har du och orkestern utvecklats tillsammans under dina fyra år?
– Som jag kan se det har orkestern verkligen växt. Den har fått ett väldigt klart och tydligt sound, särskilt stråket.
– Samtidigt har jag lärt mig mycket av dem. När jag kom hit var jag en erfaren musiker, men oerfaren dirigent. Jag har lärt mig att lyssna mer till dem, och lita på dem, men också hitta sätt att jobba för att inspirera dem.
– Men också arbetet med repertoaren har varit utvecklande, att få vara med och lyfta fram olika tonsättare. Det har varit en enorm mängd av lärande både för mig och för orkestern. Jag tycker att vi har utvecklats bra tillsammans.
Vilka är dina finaste personliga och professionella minnen från den här tiden?
– Sedan jag började här har jag gift mig och fått en dotter. Det är förstås starkt för mig. Jag har också fått många fina vänner i orkestern och personalen.
Michael Francis är inte engagerad i arbetet att hitta en ny chefdirigent Norrköping. Någon favorit bland eventuella kandidater vill han inte nämna, men han känner sig helt övertygad om att han kommer att få en utmärkt efterträdare.
– Till min efterträdare kan jag bara säga att orkestern är i bra form och att SON är en underbar arbetsplats.
– Mitt råd är till staden och politikerna är att stötta orkestern så mycket som möjligt. Orkestern har satt Norrköping på kartan. Sedan önskar jag också att människor är lite mer modiga och kommer och hör stycken som de inte känner till. Inte bara till Tjajkovski och Brahms. Orkestern är något att verkligen vara stolt över.