– Det här är svensk blues från 30-talet, förklarade Roffe och annonserade Nils Ferlins och Lillebror Söderlunds ”En valsmelodi”.
Nu undrar säkert vän av ordning om man får ta Ferlins och Söderlunds musik och lägga till gamle Sam Lightning i kompet. Ska det inte vara traditionellt gitarrkomp och möjligen lite vemodigt dragspel i bakgrunden? Men lyssna på den ursprungliga harmoniken och Ferlins texter. Vad kan vara mer blues än det? Och kunde Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund göra blues av Gustav Fröding, så kan väl Roffe Eriksson låta de blå tonerna ta över Ferlin.
Konserten var egentligen två konserter. I den första blandade Roffe och Skanky upp bluesen med rockabilly, folk och bluegrass. I ”Jag gör allt för dej” saknade vi bara Bill Monroes mandolin, en fiol och någon som spelade steelguitar! Skanky avfyrade ett makalöst gitarrsolo. Snoddas gamla slagdänga, ”Haderian Hadera”, eller ”Flottarkärlek” som den egentligen heter, fick en tolkning som nog få hade väntat sig.
– Det är en av de första jag hörde. Jag var nog 2 två år 1951. Jag var glad att det fanns en låt jag förstod. ”Haderian” och Snoddas visste jag inget om, men choklad visste jag vad det var, sa Roffe med ett brett leende på läpparna!
Efter pausen handlade det mest om blues. Lightning Hopkins var hela tiden närvarande. Han tog över både Ferlin och Roffe själv. Ferlins ”I folkviseton” var tung och vass liksom hans ”Blå anemoner”. Skanky Fred fick också tillfälle att sjunga en självbiografisk egen låt; ”Någon som mej”. Naket och utlämnande.
Skillnaden mellan framträdandet i oktober förra året och onsdagens konsert var ganska stor. I höstas hade Roffe tre andra att förhålla sig till. Nu hade Skanky Fred, Fredrik Karlsson, som stöttade och bidrog, men det var hela tiden, naturligtvis, på Roffes villkor. Skanky satt hela tiden och kollade Roffes ackord och följde de nyckfulla upptågen. Låtlistan var klar, men Roffe verkar vara mycket beroende av yttre faktorer, och trots att publiken älskade allt han gjorde på scenen, så var det något som störde honom. Han verkade splittrad viket resulterade i att han glömde texten till ”Gamle Lightning” och fick stoppa tillbaka den i bagen efter en vers!
En bra konsert av Roffe Wikström, trots att nerverna verkade ligga lite ovanpå skinnet. Men vi fick i alla fall upptäcka hans country-sida.