Arja hyllar den svenska visan

Tidigt i våras släppte Arja Saijonmaa albumet ””Dig har jag kär… min svenska sångbok”. Det hade då gått femton år sedan hennes senaste skiva.

– Jag skulle gärna producera skivor och har en lista på sådant jag vill göra, men skivbranschen har förändrats, säger Arja Saijonmaa på telefon till Folkbladet.

– Tidigare hade branschen ett annat schvung, och jag hade en stark inre motivation att arbeta med temaplattor mot diktaturer i Grekland och Chile.

Istället har Arja Saijonmaa på senare år ägnat sig åt skrivande. För fyra år sedan gav hon ut boken ”En ung naken kvinna – mötet med Mikis” på Piratförlaget, där hon berättar om det omvälvande mötet med Mikis Theodorakis, en vän som förändrade hennes liv.

– Det öppnade sig en ny spännande dimension i mitt liv när jag började skriva. Och jag trivs väldigt, väldigt bra med att skriva, berättar hon.

Var boken ett sätt att göra upp med ditt förflutna?

– Ja, på ett sätt, men jag vill inte bara göra upp med något. Jag vill gå framåt och ta musten ur det jag levt. Låta livet bära frukt.

Arja Saijonmaa beskriver sig själv som en kreativ och sökande människa med tentakler fem meter framför sig. ”Lite som en snigel, fast snabbare” skojar hon.

– Jag har varit med och gjort pionjärgrejer. Är man mycket i rörelse, om man reser och möter nya kulturer, människor och kreatörer så får man idéer. Jag levde med min tid, med frihetskampen.

Hennes musikaliska karriär tog fart med politiskt engagemang och kamp mot diktaturer. Men hon har också agerat kulturambassadör genom att sjunga finsk tango på svenska och skriva om bastukultur i ”Sauna – min väg till skönhet och inre ro”.

– Jag har ett behov av att trampa nya vägar och märkte att Sverige inte vet mycket om finsk saunakultur eller tangokultur. Sunaboken är en skönhetsbok och en djupdykning i den finska ritualen och magin. Jag ville anteckna för mig själv, det känns viktigt när det handlar om en försvinnande kultur. Jag är väldigt tacksam över de sista åren jag fick med min mor som öppnade luckor för mig till den kvinnliga traditionen med sauna.

När Arja Saijonmaa nu kommer till Arkösund vill hon ”hylla den svenska visan, de stora klassikerna, den stora berättelsen, den underbara lyriken och tidlösa melodierna”. Konserten kommer att bjuda på en knippe svenska klassiker med inslag av nya sånger plus hennes mest kända låtar – ”Jag vill tacka livet” och ”Högt över havet” – i ny musikalisk tappning. Det blir alltså både Evert Taube och Mikis Theodorakis.

– De tillhör samma kategori, men är olika. Evert Taube är så otroligt svensk, en trallande glad pojke som rider över Pampas. Det är så sorgfritt nordiskt, medan Mikis Theodorakis står för antiken och dramat med svärta och vemod. Det ligger nära finsk tango och multirytmik.

Den nya skivan är akustisk, avskalad och med virtuosa musiker: en stråkkvartett, argentinsk bandoneon, gitarr, piano och komp. Men med sig på turnén har Arja endast pianisten Petri Sommer, som hon har samarbetat med i 18 år.

– Han kan hela min repertoar, och när man är så på tu man hand blir det väldigt intimt och fint. Det ger mig en frihet att improvisera när jag har en blixtsnabb pianist som hänger med hela tiden.

För Arja Saijonmaa är det viktigt att sångerna har substans, något att ta tag i, som kan gestaltas och ges en tolkning

– Jag har alltid älskat ord, text och musik tillsammans. Jag rullar, vänder, steker, smakar och suckar. Jag tolkar texter i musik. Det måste bli något som inte bara går in i ett öra och ut i ett annat.

2012 fick Arja Saijonmaa ta emot Zarah Leanderpriset på Vikbolandet, och på skivan ryms också Zarahs klassiker ”Sång om syrsor” som även den kommer att ljuda på Kvarnberget.

– Det är en underbar sång, säger hon.

För första gången har hon också skrivit en egen visa ”Min ensamhet”, med en text som kretsar kring smärta, ensamhet och längtan.

– Jag fattar inte att jag har fått ihop den. Jag är ingen songwriter och har alltid tänkt att jag inte kan skriva sångtexter, men den bara kom till mig, säger Arja.

Men om det blir mer egen musik framöver är inte så säkert.

– Men världen är full av fantastisk musik som väntar på att sjungas. Det är en konflikt där. Tänk om ”Jag vill tacka livet” hade stannat kvar i Chile och den finska tangon varit oupptäckt i Sverige. Det finns så många skatter som bara ligger under sten och stubbe och väntar på att någon lyfter upp dem!