Kristin Amparo slänger upp en knallrosa magväska på matbordet.
Intervjun kommer av sig innan den ens har börjat. Frågor om den pampiga Fredrik Kempe-balladen "I see you", om drömmen om Melodifestivalen och nerverna inför schlagerdebuten blir plötsligt sekundära. Sångerskan och journalisten tittar båda koncentrerat på 80-talsföremålet mellan dem. Den ena undrande, den andra roat. Några sekunders tystnad. Sedan drar hon snabbt upp dragkedjan till väskan och plockar fram innehållet.
Den neonfärgade tingesten visar sig innehålla tre saker som skulle kunna vara helt avgörande för lördagens placering. Hon stoppar omsorgsfullt ned dem igen, och intervjun kan börja.
Möttes i balladDet var i somras som Amparo och Fredrik Kempe, upphovsmakare till inte mindre än 29 Melodifestivalbidrag sedan 2004, började smida schlagerplaner. Efter två fikadejter ("Vi älskar båda bullar") började de två musikerna jamma ihop. Bit för bit växte "I see you" fram.
– Jag tänkte: "Vilka är våra styrkor och var möts vi?". Det var naturligt att det blev en ballad. Vi möttes där. Han spelade piano och jag sjöng, vi sjöng lite ihop, jag spelade piano... Vi lärde känna varandra musikaliskt. Vi har ju fått kompromissa båda två, och nu har det landat i något som vi båda tycker är bra, säger hon och flätar samman fingrarna.
Amparo, till vardags nästan alltid klädd i starka färger, bär en sober svart klänning på scen. Låten börjar helt a capella. Sedan kommer successivt piano, stråkar och till sist en hel symfoniorkester in. Musiken, texten och hela numret går från mörker till ljus på tre minuter.
– Jag har valt att göra det så lugnt och enkelt som möjligt. Det är en bekännelse. Låten handlar om en person som har gjort fel och ber om förlåtelse. Det känns som att man vill vara naken när man står och säger förlåt. Det blir inte trovärdigt om man gömmer sig i snabba klipp och fyrverkerier.
Socker och sömn"I see you" kräver sin sångerska. Direktsändning inför tre miljoner tittare kräver sina nerver. Men Kristin Amparo är lugnet själv.
– Låten är ju en utmaning, men jag älskar det. Man måste vara jordad och närvarande till hundra procent. Jag kommer att behöva sova mycket, det är min nyckel till att hålla mig fokuserad, säger hon.
Sömn – och så innehållet i den mystiska magväskan som hon hela tiden har inom räckhåll, även under repetitionerna i arenan. Det är ett överlevnadskit för en dag i schlagervärlden: En telefon, ett päron och en energibar. Hon förklarar med ett skratt:
– Jag blir ganska galen av blodsockerfall. (TT)