Victoria Belim: KÀnde avsmak inför alla lögner

NĂ€r Ryssland invaderade Ukraina 2014 insĂ„g Victoria Belim att hon kunde förlora sitt hemland utan att ens ha lĂ€rt kĂ€nna det. I ”Röda sirener” skildrar hon Ukrainas förflutna – via en slĂ€kthemlighet frĂ„n 1930-talet.

"Min mormorsmor hade inga problem med att mamma och min moster gifte sig med ryska mÀn. Det Àr sorgligt för nu skapar konflikten djupa klyftor. Det finns en hel del misstro", sÀger den ukrainska journalisten och författaren Victoria Belim, fotograferad pÄ BokmÀssan i Göteborg.

"Min mormorsmor hade inga problem med att mamma och min moster gifte sig med ryska mÀn. Det Àr sorgligt för nu skapar konflikten djupa klyftor. Det finns en hel del misstro", sÀger den ukrainska journalisten och författaren Victoria Belim, fotograferad pÄ BokmÀssan i Göteborg.

Foto: Fredrik Sandberg /TT

Litteratur2022-09-26 13:17

Att ha en körsbÀrstrÀdgÄrd Àr motsvarigheten till ett eget paradis i Ukraina. Det berÀttar författaren Victoria Belim nÀr hon besöker Sverige. Men nÀr hon 2014 reste tillbaka till sitt hemland, som hon emigrerade frÄn i barndomen, förstod hon först inte det. Hon undrade varför hennes mormor Valentina slet sÄ för att ta hand om sin lilla trÀdgÄrd i Bereh.

– Det var ju inte som att vi skulle svĂ€lta utan den. Men för min mormor var det sĂ„, marken mĂ„ste skyddas och odlas — och det var ocksĂ„ sĂ„ hon överlevde 2014 nĂ€r kriget började. Genom att fokusera pĂ„ sin trĂ€dgĂ„rd.

Det var till trĂ€dgĂ„rden som Victoria Belim begav sig för att Ă„terknyta till sin mormor Valentina och sitt ukrainska förflutna, en resa hon beskriver i den sjĂ€lvbiografiska boken ”Röda sirener”. LĂ€nge kĂ€nde hon sig mer hemma i USA dĂ€r hon vĂ€xte upp. Men nĂ€r Ryssland gick in i Ukraina 2014 förĂ€ndrades allt.

– Jag kĂ€nde att jag mĂ„ste Ă„ka tillbaka för att hitta mitt Ukraina, för att Ă„terupptĂ€cka det. Det kĂ€ndes som att kriget skulle eskalera och att jag kunde förlora mitt land, sĂ€ger hon.

Balansen rubbades

Victoria Belim Àr uppvuxen med en pappa frÄn Ryssland och en mamma frÄn Ukraina, och flera i slÀkten kommer frÄn Belarus. Konflikten gjorde att hela balansen i slÀkten rubbades och deras identiteter osÀkrades.

– Plötsligt visste jag inte vad jag var, vad som var ryskt och vad som var ukrainskt med mig, sĂ€ger hon.

Numera lever hon i Bryssel – hon Ă€r parfymör, journalist, översĂ€ttare och utbildad i statsvetenskap med inriktning pĂ„ den postsovjetiska vĂ€rlden. Men det var andras berĂ€ttelser som fick henne att förstĂ„ sitt hemland pĂ„ djupet. I stĂ€llet för att skriva en historiebok valde hon dĂ€rför att berĂ€tta om sin familj, och tog avstamp i en uppblossande konflikt med farbrorn Vladimir, som envist fortsatte att hĂ€vda Sovjetunionens storhet.

– Jag kunde inte förstĂ„ det, hur han kunde lĂ€ngta till den totalitĂ€ra och förtryckande regimen som ocksĂ„ berövade honom hans frihet under tre Ă„r.

Victoria Belim saknar en diskussion om Ukrainas komplicerade historia. I de östra delarna Àr det mÄnga som lÀngtar efter Sovjettidens sÀkerhet och förutsÀgbarhet.

– Man kanske inte tjĂ€nade sĂ„ mycket dĂ„, men folk hade i alla fall en stadig inkomst. Och nu Ă€r livet i Ukraina vĂ€ldigt hĂ„rt.

Familjens hemligheter

En familjehemlighet blev katalysatorn till Victoria Belims resa: av en slump upptÀckte hon att hennes gammelmorfars bror Nikodim försvann pÄ 1930-talet och att ingen i slÀkten visste vad som hÀnt honom.

– Det chockade mig verkligen, hur vĂ„r familj totalt hade utplĂ„nat honom sĂ„ snabbt frĂ„n familjeberĂ€ttelserna.

Snart insĂ„g hon att de flesta i Ukraina hade hemligheter begravda – omgĂ€rdade av skam. Hennes mormor förbjöd Victoria Belim att rota i det förflutna, sĂ€rskilt eftersom jakten pĂ„ sanningen ledde henne till KGB:s huvudkontor ”Tupphuset”. Byggnaden har fĂ„tt sitt namn frĂ„n dess röda sirener som liknar tvĂ„ smĂ„ tuppar: ett typiskt utslag av den mörka humor som ukrainare anvĂ€nder för att hantera kriser.

Valentina blev orolig bara hennes barnbarn fotograferade huset. Och det tog Victoria Belim ett Är att fatta tillrÀckligt med mod för att till slut besöka Tupphuset.

Till slut lyckades hon fÄ fram Nikodims akt, som var full av systematiska lögner. Filen var Àndrad beroende pÄ vilken politisk inriktning regimen hade vid olika tidpunkter i tiden.

– Jag kĂ€nde sĂ„dan avsmak inför alla lögner. I Ryssland hĂ€nder det fortfarande sĂ„dana saker, KGB:s efterföljare fortsĂ€tter att agera enligt KGB:s regelbok. Folk fortsĂ€tter att försvinna, sĂ€ger hon.

Element av anarki

I sin jakt pĂ„ Nikodim lyckades Victoria Belim ocksĂ„ övertala sin mormor att Ă€n en gĂ„ng besöka Charkiv – Valentinas favoritplats pĂ„ jorden.

– NĂ€r jag sĂ„g förstörelsen av Charkiv pĂ„ sociala medier var det sĂ„ smĂ€rtsamt. Staden Ă€r en del av vĂ„r personliga geografi. Min mamma föddes dĂ€r. Den var vĂ€ldigt viktig och inget kan ersĂ€tta den förlusten.

Victoria Belims mormor Valentina hann aldrig uppleva det nya kriget. Hon insjuknade i covid och gick bort i slutet av 2021. Nu Ă€r det i stĂ€llet Victoria Belims kusin som har stannat kvar, och han skickar bilder pĂ„ trĂ€dgĂ„rden i blom.

Om Ukraina har en doft Àr det för Victoria Belim just den.

– Ukraina doftar syrĂ©n. I Bereh Ă€r hela huset omgivet av syrĂ©nbuskar.

NĂ€r hon nu lĂ€ser om sin bok inser hon att det finns en föraning, ett eko av bĂ„de forna och framtida krig. ÄndĂ„ blev hon chockad nĂ€r kriget vĂ€l bröt ut. Men det Ă€r ironiskt, sĂ€ger Victoria Belim. För kriget har ocksĂ„ stĂ€rkt ukrainarnas identitet.

– I Ryssland Ă€r det mycket djupare rotat i folk att lyda en stark ledare. Kosackerna i Ukraina valde sina egna ledare och var fria att avsĂ€tta dem. Det finns ett element av anarki i Ukrainas kultur och en törst efter frihet och sjĂ€lvstĂ€ndighet – den har alltid funnits dĂ€r.

Fakta: Victoria Belim

Född: 1978 i Poltava, Ukraina.

Bor: I Bryssel.

Familj: "Jag bor med min make."

Aktuell: Med boken "Röda sirener".

KarriÀr: Victoria Belim Àr journalist och skriver för bland annat Financial Times och New York Times. Hon Àr ocksÄ utbildad statsvetare, parfymör och översÀttare. Sammanlagt pratar hon ett 20-tal sprÄk.

LÀser: "Jag lÀser mycket reseberÀttelser, till exempel en av Ann Applebaums 'Between East and West'. Det Àr en fantastisk bok om att resa lÀngs grÀnserna i Europa under 1990-talet. En annan resebok Àr 'GrÀnsen' av Erika Fatland, en norsk författare. Hon reser lÀngs Rysslands grÀnser och utforskar relationen som Ryssland har med sina grÀnser. Det Àr en bild av Ryssland, skriven utifrÄn."

Arbetar med: "En översÀttning av en persisk roman. Jag planerar ocksÄ att skriva mer, en bok om doft, som Àr en annan av mina expertiser."

Om journalistiken: "Som journalist vet du aldrig vad nÀsta projekt ska föra med sig, vem du kommer att trÀffa och vart du kommer att Äka. Det Àr vad som har drivit mig framÄt de senaste 17 Ären."


Fakta: Victoria Belim om

... kriget:

Den ryska propagandamaskinen Àr vÀldigt mÀktig. Under det hÀr kriget har den inte varit lika framgÄngsrik som 2014, för dÄ tillbringade vi för mycket tid med att grubbla över vem som startade revolutionen pÄ Majdan, var det neonazister eller ultrahögern? Nu Àr propagandan likadan men vi har blivit bÀttre pÄ att se igenom den. Men det betyder inte att den inte existerar. Kriget har gÄtt in i en ny intensitet, men vi fÄr se om det bara Àr tomt prat pÄ grund av att Ukraina har tagit tillbaka territorier den senaste tiden.

... litteratur i kristider:

Litteratur Àr viktig eftersom den förvandlar hÀndelser runt omkring oss och hjÀlper oss att fÄ rÀtsida pÄ vad som hÀnder. Folk lÀser mindre under kristider, men i Ukraina fortsÀtter man att trycka böcker, Àven om det inte Àr lika mycket som förut. Vanligtvis köper biblioteken exemplar av böcker i Ukraina och det gör man inte nu, sÄ det Àr svÄra tider för författare. Men de fortsÀtter ÀndÄ, det Àr vÀldigt imponerande.

För mig Àr böcker viktiga, sÀrskilt eftersom vÄr vÀrld blir sÄ mycket mer stÀngd nu. DÄ Àr lÀsning ett sÀtt att öppna den igen.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!