Starka texter till soppan

– Jag tyckte att det kändes bra att släppa fram ett myller av röster som läste ur flera av hennes böcker och krönikor, säger skådespelaren Christian Zell.

När dramatikern Dario Fo fick Nobelpriset i litteratur 1997 drog Christian Zell igång Nobelsoppan, en soppteater med fokus på Nobelpristagaren. Traditionen, som har legat nere i några år, togs igår upp igen.

– Det kan ger en bjudande inblick i ett författarskap, säger han och tillägger:

– Första gången jag hörde lite ur "Tiden second hand" gjorde den oerhört starkt intryck på mig.

På lunchmatsedeln i Café Gycklaren stod vitryska Svetlana Aleksijevitjs briljanta men bitvis svårsmälta dokumentärromaner – med skildringar av framför allt kvinnor och barns smärtsamma upplevelser av sådant som förlust, sorg och maktlöshet till följd av krig och diktatur i forna Sovjet.

– Men det vi valt ut var ändå ganska lätt, jämfört med vad man kan hitta i hennes böcker. Ibland måste man lägga ifrån sig hennes böcker ett tag. Men trots hemska historier känner man sig ändå upplyft. Jag tror det är för att hon har sådan respekt för de människor som hon intervjuar och låter komma till tals. Vittnesmålen som de ger är så viktiga och får inte förtigas, säger Christan Zell.

Norrköpings Tidningars kulturredaktör Mats Granberg var inkallad som expert och gav en introduktion till Svetlana Aleksijevitjs författarskap. Han berättade bland annat om synen på henne i Vitryssland och Ryssland.

– Hon är inte så populär, för hon ger en alldeles för naken och naturalistisk bild av kriget. Kritiken mot henne har ökat efter priset. Det heter att hon inte är en riktig författare, utan en journalist, sa han.

Svetlana Aleksijevitj är uppväxt i en lärarfamilj i Minsk, men väljer själv att bli journalist. I tretton år arbetade hon på olika vitryska tidningar, berättar Mats Granberg, innan hon 1985 fick sitt stora genombrott med dokumentärromanen "Kriget har inget kvinnligt ansikte". En journalistisk metod kännetecknar hennes arbetssätt och böckerna har beskrivits som ett litterärt körverk, som ger den lilla Sovjetmänniskan en röst.

Uppläsarna på Nobelsoppan fick själva bestämma vilka böcker och stycken som de ville läsa. Bland annat bjöds publiken på väl valda passager ur "Kriget har inget kvinnligt ansikte", "Zinkpojkar" och "Tiden second hand". Men skådespelaren Sven Angleflod valde istället att ge smakprov på författarens krönikor i Göteborgs-Posten.

– Det blev väldigt mycket hennes egen röst som också är stakt kritisk mot både Putin och Lukasjenko, säger han.

– När hon fick priset var det en världsnyhet, men det blev bara notiser i hemlandet. Hon är otroligt illa sedd i Ryssland och Vitryssland. Men egentligen borde de vara stolta och lyfta upp henne i ett internationellt perspektiv när hon har fört fram så många av sovjetmänniskornas minnen. Det är en fantastisk gärning, säger Christian Zell.

Totalt sex uppläsare medverkade – förutom Christian Zell och Sven Angleflod – även Marina Andersson (påkläderska på teatern, men också poet), Kerstin Eriksson (Arbisprofilen som också är sufflös och översättare) samt Eva Millberg och Magdalena Eshaya (båda skådespelare och aktuella i föreställningen Bröllopsresan).

I morgon, fredag, hålls Nobelsoppan i Linköping.