Mariannes senaste dikter är ett tidsdokument

Man man kalla det ett tidsdokument, Marianne Wiks senaste diktsamling som tar med läsaren till barndomen på 1950-talet.

Här, vid sitt skrivbord i lägenheten på Rådhustorget, skriver Marianne mycket. Men hon är nästan mer kreativ är hon åker tåg och buss, säger hon.

Här, vid sitt skrivbord i lägenheten på Rådhustorget, skriver Marianne mycket. Men hon är nästan mer kreativ är hon åker tåg och buss, säger hon.

Foto: Carolina Nilsson

Litteratur2019-12-15 08:00

"52 bitar från min barndom". Så beskriver Marianne Wik diktsamlingen "Under lönnen" när vi träffas hemma i lägenheten vid Rådhustorget i Söderköping på luciamorgonen. Bredvid böckerna dukar maken Kjell fram kaffekoppar på fat och Mariannes nybakta små pepparkakakor. 

– Jag gillar att göra små pepparkakor. Men det blir ganska många på en deg, säger hon och skrattar lite.

Dikterna i hennes senaste diktsamling är månne inte lika många som pepparkakorna från det senaste baket, men väl så smakrika. 52 stycken till antalet, där läsaren på ett rakt sätt får en inblick i hur det kunde vara att växa upp på landet utanför "Sörping" i slutet av 1940- och början av 1950-talet. Marianne växte nämligen upp i Sankt Anna, i Torönsborg, men inte på själva slottet utan på andra sidan vägen. Det är här dikterna utspelar sig. Som den om hur pappan, på sin fritid, klippte folk från trakten i köket för 25 öre (då ingick kaffe) och den om hur mamman lade locktången av järn på vedspisen och testade på tidningspapper innan tången krökte lockarna i håret så att det luktade svett hår. 

– En som läst dikterna berättade hur hon själv mindes det där med locktången och tidningspapper och hur det luktade. Det här är minnen som jag levererar och kan jag kan få andra att få igång sina minnen är det roligt, säger Marianne.

Genom dikterna vill hon även berätta för den yngre generationen hur det kunde se ut att växa upp på landet på den här tiden, som ju faktiskt inte är särskilt länge sedan. 

– Jag tror det är bra för barn att läsa hur det var att vara barn då. Det finns många miljöer som är värda att bevara. För snart är de borta ur folks medvetande, säger hon.

Marianne Wik är en välkänd poet, författare och föreläsare och har även jobbat som lärare. Berättandet har funnits med i hela hennes liv, och hon berättar med inlevelse och detaljer om berättelserna hon älskade att sitta och lyssna på där när pappan klippte folk i köket. Kanske var det där som allt började?

– Jag tyckte om att lyssna på deras berättelser. Och i skolan var jag nog en väldigt enkel elev att ha att göra med eftersom jag gillade att sitta still, lyssna och att skriva.

Marianne Wik är även aktuell med sin andra barnbok "Tage och Mössorna", i en serie där hon inspireras av barnbarnen. Hon samarbetar även med Bernt Appelvang, där hon skriver texter som han sedan komponerar musik till. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!