"Stockholmaren vaknar efter Ànnu en drömlös natt. FrÄn fönstret pÄ fjÀrde vÄningen röker han dagens första cigarett, lÀgenheten Àr nyrenoverad och har utsikt över LÄngholmen. Ur högtalarna strömmar ett album av Lorentz."
SÄ började kulturjournalisten Alexandra Andersson en TwittertrÄd 2018. Nu har hon utvecklat historien till kortromanen "Stockholm", vilket Àr hennes debut som författare.
Den dÀr stockholmaren har inte fÄtt nÄgot namn utan heter kort och gott Stockholm.
ââJag testade först olika namn, men jag ville fĂ„nga kĂ€nslan av staden i hans namn. Det Ă€r mest ett kul grepp att leka med Stockholmsromanen. Jag tĂ€nker pĂ„ Stockholm som bĂ„de en plats och en person, sĂ€ger Alexandra Andersson.
Hon Àr uppvuxen i Lund och flyttade sjÀlv till Stockholm för nio Är sedan för att plugga journalistik. Det var mest av praktiska skÀl, hon ville bort frÄn SkÄne men i Göteborg var man tvungen att ha lÀst 60 högskolepoÀng för att utbilda sig till yrket hon nu arbetar med.
Fullt av samtidsreferenser
Hennes romangestalt Stockholm Ă€r dĂ€remot född och uppvuxen i huvudstaden. Han Ă€r omkring 30 Ă„r och dejtar ogenerat. En del skulle kalla honom för kanske-man â han drar sĂ„ fort relationen börjar bli pĂ„ allvar och verkar inte riktigt vĂ„ga ge sig hĂ€n.
Alexandra Anderssons debutroman Ă€r full av samtidskritik. Stockholm Ă„ker elsparkcykel och i hans kompisgĂ€ng anvĂ€nds politik som ett sĂ€tt att positionera sig â inte för att försöka förĂ€ndra samhĂ€llet.
ââDen hĂ€r killen gĂ„r sĂ„klart att hitta överallt, men hans osĂ€kerhet och lĂ€ngtan Ă€r mer specifik för en storstadsperson. Jag tvivlade pĂ„ om det var motiverat att skriva en roman om en person som inte utvecklas. Han stĂ„r pĂ„ samma plats nĂ€r boken börjar och slutar och dĂ€r lĂ€mnar jag honom Ă„t hans öde.
TT: KÀnner du ÀndÄ för honom?
ââJag kĂ€nner ömhet för honom. Det gjorde jag inte frĂ„n början. Jag skulle inte vilja hĂ€nga med honom, men jag tar honom pĂ„ allvar. Vi Ă€r inte vĂ€nner, men vi tolererar varandra, sĂ€ger Alexandra Andersson med ett skratt.
Skrev in sig sjÀlv i romanen
Som inflyttad till en stad blir man kanske aldrig riktigt helt rotad, tror hon. Men pÄ baren Stage i Hornstull, dÀr intervjun med TT sker, kÀnner hon sig hemma.
Stage har ocksÄ en plats i romanen "Stockholm". Alexandra Andersson har skrivit in sig sjÀlv i boken och gÄr pÄ dejt med Stockholm hÀr.
TT: Vad tycker Stockholm om Alexandra?
ââJag tror att han bara blir obekvĂ€m. Han tycker att hon sĂ€ger för mycket och blir för pladdrig för snabbt. Han förstĂ„r nog inte vad hon vill och tycker att hon Ă€r lite jobbig.
TT: Upplever du att det har varit sÄ nÀr du dejtat?
ââJa, kanske att vissa inte riktigt har förstĂ„tt vad jag vill och tyckt att jag stĂ€llt för mĂ„nga frĂ„gor. NĂ€r jag var yngre hade jag en större vilja att komma fram lite snabbare, att man skulle lĂ€ra kĂ€nna varandra sĂ„ himla mycket pĂ„ djupet sĂ„ snabbt. Men det Ă€r ju inte alla som vill det. Med det sagt vill jag inte mĂ„la upp mig sjĂ€lv som nĂ„gon djupis.
TT: Hur har du hanterat det?
ââJag blev ihop med nĂ„gon som ocksĂ„ gillar att prata.