Bokrecension
Författarmorden
Erika Rockborn
Hoi Förlag 2021
För alla som läst Norrköpingsbon och läkaren Erika Rockborns tre tidigare böcker - Livmodermakt (2018), Modermakt (2019) och Egenmakt (2020) framstår det som glasklart att hon i och med "Författarmorden" har gjort ett rejält genrebyte. Från relationsromaner av Må bra-karaktär och till mordromaner med polispsykotiska gåtor.
"Författarmorden" har drag av den klassiska pusseldeckaren. Ledtrådar till vem som egentligen är mördaren antyds på ett mer känslomässigt - snarare än ett bevismättat - plan i boken. Under läsningen av bokens drygt 360 sidor anar jag antydningar om vem som möjligen är mördaren; antydningar som redan i nästa kapitel kan avskrivas för att i stället riktas mot någon annan, bara för att sökarljuset i nästa kapitel återigen ska riktas mot den som man misstänkte först. Det är kort sagt ett gott detektivromanshantverk som Erika Rockborn bjuder oss på.
Intrigen är fyndig och elegant. Mina tankar går till "ABC-morden" av Agatha Christie; en av de mästerliga författare som jag läste allt av i min deckarstinna ungdom. I boken som gavs ut 1936 utmanas den världberömde detektiven Hercule Poirot av en mördare som tar sina offer av daga enligt en särskild plan där alfabetet spelar en viktig roll. Utan att dra jämförelsen mellan Agatha Christies Poirot och Erika Rockborns Lundberg för långt så finns det starka beröringspunkter i intrigen. Som läsare dras man in i polisens sökande efter mördarens plan och i försöken att få insikt om mördarens rationalitet. Vad ligger bakom? Är det en psykopat som i ena läget går runt i samhället som vem som helst för att i ett annat läge vara förmögen till de grymmaste handlingar mot främlingar. Eller är det beräknande hämnd och hat som är drivkraften?
I Författarmorden mördas och styckas en kvinnlig författare på ett bestialiskt sätt mitt under Bokmässan i Göteborg. Genom inte minst Alicia Lundbergs försorg listar polisen ut att mordet och styckningen är en exakt kopia av ett mord som fanns med i den framgångsrika författarens första publicerade deckare. När så ytterligare en kvinnlig författare mördas enligt förlaga från sitt eget förstlingsverk så ligger paniken på lut i polishuset. En sträng åklagare pressar på och vill ha resultat. Men veckorna går utan några definitiva genombrott.
Erika Rockborn har disponerat sin bok väl. Efter ett par hundra sidor vet man som läsare att när ett kapitel börjar på ett visst sätt - hemma hos en kvinnlig författare - så finns det skäl att vara på sin vakt inför obehagligheter. Rockborn undviker dock skickligt den stereotypa fällan; vargen kommer inte varje gång som det ropas om den. Och ibland kommer vargen fast ingen ropat.
Erika Rockborns dokumenterade intresse för relationer slår igenom även i deckardebuten. Alicia Lundberg träder fram som en person med styrkor och svagheter, med känslor och "polistänk" och med kärlek och trauman i familjen. Valet av en ung kvinna som huvudperson är fräscht. Vi slipper den gamle "halvbittre och cyniske" manlige polisen som alltför ofta har stått i centrum av alltför många detektivromaner.
"Författarmorden" är den första delen i en tänkt kommande serie om Alicia Lundberg. I det dramatiska slutet av boken kändes det dock som om den där serien hängde på en skör tråd...